Jajuste!
Jag har ju inte fått min -väderstation- ännu!
Undra varfan den har blivit av..?
Den som skulle vara så fantastisk.
Amazing utrustning för bara 69kr.
Våldtagen (uppföljning)
Wafflemaker
Filips mamma har blivit helt besatt av våfflor.
VARJE gång jag pratar med Filip och frågar vad dom gör så säger han:
-Vi äter våfflor./Inte så mycke, har precis käkat lite våfflor./Inget, mamma gör våfflor och jag läser./Jag duschade precis och nu ska vi äta våfflor.
Insane. Han kommer ju ha tröttnat lagom till vi öppnar Rotundan i sommar. För er som inte vet så är alltså Kafé Rotundan fiket som jag och några av mina kära vänner driver i Norre Katts Park här hemma i Halmstad. Och våran grej är just våfflor. Efter en sommar där så brukar man ha problem med den varan under en ganska lång tid framåt. Ungefär lagom till man öppnar för säsongen nästa sommar igen.
Men nu är jag sugen. Jag ska KRÄVA våfflor nästa gång jag åker upp dit. Och så ska jag gosa med hans pappas gulliga kossor också ^^
Dom var för övrigt helt störda med sina våfflor i Norge. Dom ville ha dom kalla och sladdriga som gamla sura disktrasor. Med ost på! ..Fuckin helgerån. Många vet redan detta, eftersom många har varit i vårat tjuriga grannland. Men ändå, på kafeerna ligger våfflorna kalla framme i en trave på ett fat. Sen om man vill ha en så tar dom bara en i våffelhögen. Där är det jävlarimej inget snack om nygräddade frasiga varma inte! Dårar.
Björn & Mats
Mina grannbarn är tennisspelare. Två killar, typ 12 och 15 år. Seriösa spelare minsann.
Dom övar som galningar. Från tidig morgon till sen kväll. I regn, snö, sol, dimma, storm, hagel.. You name it. Jag har ingen koll på det där med tennis, men jag skulle nog säga att dom är rätt duktiga. Dessutom har dom sånnadär skal som dom lägger sina rack i när dom är klara. Det ser bra ut i alla fall. ..Men vad vet jag.
I vilket fall som helst så har familjen två vita garageportar. Eller jah.. föredetta vita är väl kanske mer rätt. Eller ännu mer rätt är: jag misstänker att barnen har fått tillsägelse om att bara lira mot den ena porten, den vänstra. Så den högra är vit och hel och fin och den vänstra ser ut som helvete. Den är HELT jävla uppsliten! Smutsig, brungrå och på en stor oregelbunden fläck i mitten är färgen helt borta och flagnad i ytans kanter. Extra snyggt. Föräldrarna har liksom gett upp hoppet om den porten. Dom har offrat den till framtidens Björn Borg och Mats Wilander..
I vilket fall som helst så tränar kidsen en åt gången, i skift, i princip alla dygnets ljusa timmar. Och det här tennisbollstudsljudet är fett irriterande ibland. Eller jag tyckte det först i alla fall, nu har jag vant mej, efter en månad här i mitt lilla hus. Men den första tiden var det inte skoj.
När jag grävde rabatterna hittade jag 11 (ELVA) tennisbollar. På en yta ungefär stor som en handikapparkeringsplats. Dom studsar ju iväg ibland liksom.. Bollarna. Och kidsen vågar inte springa efter. Eller så har dom helt enkelt bara lagt ner det, dom skiter i det. Så när jag hade grävt klart så tog jag alla bollarna och gick snällt över och la dom vid deras staket. Schysst som man är.
Men sen gick det nån vecka och jag började irritera mej mer och mer på ljudet. Speciellt när man vaknade till det på mornarna. Varje dag när jag gick (eller går, jag gör det fortfarande ju) genom trädgården till brevlådan samlade jag en tennisboll och la den i rabatten precis utanför min ytterdörr. Tillslut hade jag en liten fin samling igen.. Men denna gången tänkte jag att Dom kan fan stanna här hos mej! Ungjävlarna får väl lära sej att träffa istället om dom vill ha kvar sina gula luddiga bollar! Så högen växte och växte..
Idag när jag kom hem efter en runda med cykeln så stod den yngre killen där och slog. Jag tänkte att Okej, nu kan han väl få dom då.. Det kanske ändå är dax nu.. Han är ju dessutom ganska trevlig. Så jag sa:
-Hur går det? Vill du ha tillbaka lite av dina bollar kanske? =)
-Jaaa gärna.. Har du nårra?
-Jajjemen, jag har samlat en fin hög i min rabatt här! Vänta så ska ja hämta dom.
Så kom jag tillbaka med 13 bollar. Jag hade väntat mej en obeskrivbar lycka från killen, men i helvete heller.
-Schysst, sa han. Du kan lägga dom här. Och så höll han fram sitt rack som en stekpanna redo för 13 stora köttbullar.
Sen gick han bort mot soptunnan. Denna delen i hela träna-tennis-grejen hade jag missat.
Precis jämte deras soptunna hade dom en annan tunna. Däri hällde han över bollarna. Dom hade alltså en hel tunna full av bollar.. En hel. Dom hade med andra ord en helvetes massa bollar att tillgå.
Ser ut som att det blir en del fortsatt plockande i trädgården i framtiden. Men nu är jag ju van, så det är nog ganska chill..
