Egentligen har jag inget bra att skriva om alls här nu.. Jag tänkte bara skryta lite.
Jag är absolut ingen som är känd för att vara en trädgårdsarbetare, fråga vem som helst. Men nu när jag kom hit till min lilla stuga och såg ödeläggelsen grumlades mitt sinne av en dimma som man kanske kan likna lite med nån form av moderskänslor. Samma instinkt som gör att man till exempel vill förbarma sej över vanvårdade djur.
Det trädgård jag möttes av var som en sån hund. Sånna som man kan se på gatorna här och där i Portugal. En stackars rufsig, tovig jävel med pälsen full av kardborrar, långa snea klor och spruckna trampdynor. Vem som helst hör ju att jag var mer eller mindre förpliktigad att ta hand om den.
Så i tre halvdagar kravlade jag omkring på knä i det totalt igengrodda landskapet. Jag rensade bort ogräs, plockade sten, samlade ihop 6 stycken tennisbollar från olika eror och räfsade löv.
Jag har faktiskt varit jätteduktigt och dokumenterat det hela.. Detta är en av rabatterna. Västsidan av min lilla stuga. Före och efter.
Man kan säga att det är en del i nånslags halvextreme makeover.
Idag har dessutom jag och filip gjort slag i saken och påbörjat transformeringen av insidan. En av dom brunrosa väggarna är numera ersatt med en trivsam grön som matchar min lampa. Och imorgon utrotas den sista bruna!
Har ni förresten hört om Patrick Swayze?
Idag har mitt inflyttande fortskridit.
