Emelie drog lite news för mej innan idag. Hur dom har det däruppe i Oslo nu när dom ska flytta och allt.
Lina (min äldsta lillasyster) och Emelie flyttar ur lägenheten. Och Kajsa (min yngsta lillasyster) och Jeff flyttar in.
Städningen har pågått ett tag, men nu börjar det bli klart. Lina, Emelie och Kajsa har packat lådor med böcker, kassar har proppats fulla av kläder, jackor vikts ihop. Och häromdan förberedde Emelie sin del genom att lägga alla sina, runt 30 par, skor i en sopsäck. Alla samlade!
Allt som ska vidare samlas i ett rum, allt som ska fixas i ett annat och allt som ska kastas i ett annat.
Tidigt på morgonen nästa dag vaknar hon av ett ytterst irriterande stökande och slamrande på innergården utanför. Hon ägnar det ingen större tanke och kliver, fräsch som en nyponros, upp ur sina bolster och ställer sej i duschen. Hon äter en hälsosam och väl avvägd grötfrukost, sedan är det dags för morgonpromenaden!
Hon pälsar på sej och ska slutligen även dra på sej sina skor som ligger överst i säcken. Hon noterar då att säcken inte står där hon ställde den, men tänker att den står säkert i garderoben! ..För den stod ju faktiskt ivägen där i hallen, vem som helst kan ju ha ställt in den.
Men icke. Ingen säck med skor därinne. Men Emelie är en positivt tänkande ung kvinna. Hon utgår ifrån att den givetvis finns där nånstans. Det är ju trots allt en ganska liten lägenhet. Man tycker att gömställesmöjligheterna borde vara begränsade.
Men hon hittar faktiskt inte sin skosäck någonstans. En och annan negativ tanke börjar komma krypande in i Emelies huvud.. Tänk om.. Hon börjar ana vad som faktiskt kan tänkas ha hänt.
Hon väcker Kajsa och frågar om hon kommer ihåg var dom har ställt hennes skoreservoar nånstans. Det tar ett tag för Kajsa att komma tillbaka till verkligheten från drömmarnas värld, men sen kvicknar hon till och säger att..
- ..Den säcken slängde jag nog..
Emelie rusar kallsvettig ut till den lilla ansamlingen av soptunnor på innergården, samtidigt som hennes hjärna återkallar ljudet hon vaknade av för ett par timmar sedan. Sophämtningen. Givetvis. Alla deras utställda kassar och säckar är prydligt undanstädade.
Så nu har Emelie inga skor. Alla hennes ungefär 30 par är körda till tippen i en stor norsk lastbil och därefter tömda och söndertuggade i nånslags garbagekvarn. Härligt.
Om man räknar lite lätt på detta och säger att det var 28 par fina skor (mellan 25 och 30 ju) och varje par kostade typ 700kr, då blir det 19.600kr som kastades. ..Det är alltså 400 spänn ifrån 20.000.
Dagens kulinariska uppelvelse om man är råtta och heter Anki och bor hos mej:
Det finns väldigt få djur som jag verkligen inte tycker om.
Okej kanske inte riktigt. Men det är alltid samma sak! Man har ett problem, spelar ingen som helst roll av vilken karaktär. Man försöker som ett as. Man vill verkligen lösa det själv! Man ger upp. Går in till pappa. Pappa kollar på ens sak. Problemet med saken verkar aldrig någonsin ha funnits. Allt funkar som det ska. Pappa går igen, utan att säga nånting. Man står där som en förvånad snedseglare och undrar vafan som egentligen hände.
Och det blev inte bättre med att Filip hade tagit med sej en Paradisask. Vi krängde första lagret i rask takt. Utöver det har vi dragit i oss 
