Nötter

Herregud. Jag trodde allra sista programmet Mitt P3 med Deniz Merdol var förra gången, men nu var det visst ett till. Men nuuu slutar hon. Thank God.

Och dom ersätter det ena stolpskottet med det andra ser det ut som.. Eeeeeeelleeeer? Nu blir det Marcela Moraga istället. Där ser man.. Men jaja, Marcela verkar ju iaf besitta förmågan att tänka innan hon snackar. Har man riktigt tur så visar det sej kanske dessutom att hon har fler fina skills som inte Deniz var förärad med. Kanske rentav en liten hjärna? Oddsen ser ju onekligen ganska bra ut! ..Om man bortser från att hon gick med på att pinsamsjunga fruktansvärd duett med Merdol.. I vilket fall som helst kan det ju inte bli värre.

Men, som någon Totte sa, det kommer nog bli fortsatt P4 Halland för min del också under den programtiden alltså..

Bananprodukt

När man var liten och gick till tandläkaren fick man något så fint som ”banankräm”, också ibland kallad ”bananbalsam”, också ibland kallad ”banansalva”(, också ibland kallad ”bananlack”. Emelies anm.) Kommer ni ihåg?

Jag fattade aldrig varför dom kallade den för banannånting. Den smakade ju inte alls banan!? Skiten smakade ju gammal röv! Dock hade jag många vänner i skolan som inte höll med, som tyckte att det gulbruna kletet var jättegott! ..En gång kräktes jag av banankrämen. För att den var så äcklig. ..So much for den poleringen av tänderna.

bananer i pyjamasGångerna efter den gången så fick jag nåt panikartat i blicken varje gång dom var klara och sa att dom skulle lägga lite god banankräm. Men det var No more mister nice guy för min del där. -I helvete heller! råkade jag i ren desperation halvskrika till en av sköterskorna en gång. Det var den första och enda gången morfar följde med mej till tandläkaren för övrigt. Jag slapp krämen. Jag fick gå över till den vuxna versionen istället. Den smakade mint och var riktigt angenäm i jämförelse.

I vilket fall som helst, det jag skulle komma till var att jag alltid har trott att dom kallade skiten för banannånting endast av den anledningen att den var gul. Gul..ish.. Kanske mer åt brunt.. men okej. Gul.
Smaken hade ju INGENTING med banan att göra i alla fall.

TRODDE JAG.

Jag kan härmed meddela att jag har lyckats återskapa smaken av banankrämen! Jag vet numera hur man gör! Och jag ska nu dela med mej av min upptäckt och avslöja hemligheten:

1. Du erhåller två lite för mogna bananer av dina föräldrar och kör hem med dessa. I bilen, i framsätet, med ditt medeltunga kamerastativ liggande ovanpå frukterna.
2. Du låter bananerna sova över natten och sen nästa morgon.. okej, förmiddag.. okej, typ runt klockan tolv, är det dags för frukost. Du kokar havregrynsgröt, glömmer att ha i saltet och skivar en av dom ganska mosade och numera övervägande bruna bananerna över gröten.
3. Medan gröten svalnar får du ett mindre städryck och bestämmer dej för att återuppliva den rostfria ytan i diskhon. Du häller en liten slurk klorin i varje ho för att det till en början ska bli fresh i vattenlåset.
4. Du svarar på 3 mejl medan gröten svalnar och klorinångorna sprider sej i köket och vardagsrummet..
5. Snart dags att avnjuta frukosten, som nu har blivit lagom ljummen och den övermogna bananen ovanpå har blivit varm. Samtidigt som din näsa har börjat acklimatisera sej till klorindoften. Som en sista liten final touch noterar du att det faktiskt är 15 grader varmt ute! I halvskuggan! Sommar nästan ju! Du öppnar altandörren och gödseldoften letar sej in i ditt hem och blandar ihop sej i en fint avvägd symbios med klorinångorna och gröten med den varma gamla bananen på.

Och VOILA! Banankrämens smak med mikrometerprecision! Ät och njut. Mitt nästa steg är att få smaken på burk i krämform, så man kan pensla tänderna med den varje gång man har borstat dom.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress