Apäckel

äcklig apaDet finns väldigt få djur som jag verkligen inte tycker om.

Aporna faller in i det facket. Mina ‘tycka riktigt illa om-djur’.

Jag hade nästan glömt vad jag tycker om apor, men så la Eva ut en bild i sin blogg som snabbt återupplivade känslan igen. Jag fick det brutalt slängt i ansiktet, varför jag över huvud taget ens började tycka illa om apor. Vidriga djur!

Och ja, jag vet att vi människor också är apor egentligen, men det är ändå inte samma sak. Vi har inte äcklig gles päls, äter inte löss från varandras ryggar och går framför allt inte omkring som äcklet på Evas bild! Så bara lägg ner. Inga gubbroliga kommentarer om vårat biologiska arv nu.

Vatten till vin

I familjen Brunnfors är det pappa Janne som är problemlösaren. Det är honom man går till när nåt inte funkar. Så fixar han det. Så enkelt är det.

Jag och Kajsa, min yngsta lillasyster, hade precis ett samtal kring detta ämne. Att det är så märkligt. När man går till pappa med sina problem så brukar han inte ens behöva vidta åtgärder. Det räcker med ansträngningen att han tex reser sej ur soffan och följer med en för att det ska vara löst. Och sen står man där som en idiot som bara tjatade för att man ville ha uppmärksamhet eller nåt.

Exempel.
Kajsa hade problem med sin mobil. Hon fick den inte att starta efter att hon hade bytt operatör. Hon slog rätt kod. Hon visste att det var rätt kod. Helt säker på det. Det hände ingenting, telefonen sa inte att det var fel kod, den bara gick tillbaka till ”slå din kod-läget” igen.
Kajsa gick till pappa. Och av erfarenhet så kan jag intyga att man ska ha försökt åtskilliga gånger på egen hand för att gå till Problemlösaren.
Hon kommer till honom och talar om hur situationen är. Han säger åt henne att försöka igen. Hon slår in koden och allt funkar. Telefonen går igång och allt är frid och fröjd. Pappa går iväg utan att säga ett ord. Och där står hon som en idiot.

Eller. Annat exempel.
Ens bil startar inte. Man försöker med allt. Man kollar olika saker. Tittar under huven, som om man i nånslags sjuk vision tror att det ska hjälpa en. Man testar igen. Sparkar lite på ett däck. Vickar lite på antennen. Man rullar ut bilen ur garaget. Testar igen ute i friska luften, där man tycker att bilen borde kunna andas bra. ..Sen ger man upp och går in och drar problemet för pappa.
Motvilligt reser han sej ur soffan där han sitter och kollar på Americas Funniest Home Videos, tar på sej sina skor, går ut på trappen. ..Och när man kommer ut så har ens lilla Nissan Micra som inte startade alldeles nyss, förvandlats till en Ferrari och står redan igång och mullrar. ..Typ.

Annat.
Man kommer springande in i panik och vrålar att Kajsa har blivit påkörd. Hon har fått högerbenet krossat! Helt chill tar han sej ut utanför huset och när man kommer ut finner man Kajsa lyckligt hoppandes hopprep på stenplattorna. ..Typ.

pappa janneOkej kanske inte riktigt. Men det är alltid samma sak! Man har ett problem, spelar ingen som helst roll av vilken karaktär. Man försöker som ett as. Man vill verkligen lösa det själv! Man ger upp. Går in till pappa. Pappa kollar på ens sak. Problemet med saken verkar aldrig någonsin ha funnits. Allt funkar som det ska. Pappa går igen, utan att säga nånting. Man står där som en förvånad snedseglare och undrar vafan som egentligen hände.
Ofta blir ens föremål man hade problem med dessutom förbättrat efter han varit framme! Repor kan vara borta, det blänker lite extra.. Efter han varit där är ens pryl inte bara fixad, den är oförstörbar!

Det funkar även på distans! Via telefon eller per mejl.

Vatten till vin.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress