RSS

Dödslängtan

7 kommentarer Av emma Sparad i get a grip! Taggad med 20 februari 2008 @ 12.54

Aldrig önskar man sej själv så stenddöd som när man tar en djup klunk 11 dagar för gammal mjölk och känner den karaktäristiska keso-i-vattenkonsistensen glida ner i svalget.

Sen kommer lukten också. Ville man mot för modan inte skjuta skallen av sej innan så känner man i alla fall en stark längtan då.

Nyss drack jag för gammal mjölk. Jag ville dö.
Tänkte spara lite tid och skippa glaset så jag drog en djup klunk direkt ur paketen. Vanligtvis när jag begår detta brott så brukar jag straffas ganska omedelbart med att jag häller en tredjedel av det som kommer ut över halva mej och rakt ner i min bh.
Nu var det mer som The Force Above tyckte att:
-Nej nu får det väl ändå räcka?! Hur många gånger ska man behöva säga till innan du fattar egentligen? Jag säger till dej VARJE GÅNG men det verkar ju tammefaa-an aldrig gå in!? VAD SKA MAN BEHÖVA GÖRA!?? VA??

Nu kommer det nog dröja i alla fall 4 dar innan jag angiper mjölkpaketen med min mun igen..

gud

10

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew 19 februari 2008 @ 15.35

10 grejer just nu

-ICAs oliver med blåmögelostfyllning i. Så sjukt goda. Jag skulle lätt kunna dra en hel burk rakt av. Billiga är dom också!

-Passagen som jag är jävligt trött på. Det bara fuckar sej hela tiden. Häromdan postades mitt blogginlägg FEM gånger samtidigt! Pinsamt. Folk tror ju att man är en idiot. Det hänger sej hela skiten med så man inte kan gå in och korrigera det snabbt heller. Värdelöst. Det är definitivt dax att jag tar tag i min riktiga hemsida och flyttar över min blogg dit istället. Till värdigare grönare nejder. Nackdelen är väl kanske att inte lika många ser en då..

-Vädret som är jättemysigt. Helt vindstilla, typ 10 grader, dimma och frisk god luft. Det doftar vår.

-Saft. Jag är inne i en saftmaniperiod igen. Saft är fruktansvärt underskattat. Passar till allt, närsom helst. Fast inte citronsaft. Det är inte gott. ..Och blåbärssaft är lite för jolmigt.

-Flyttningen och ihoppackandet av alla saker. Det är märkligt; på film så flyttar folk alltid så snyggt. Det är enhetliga lådor som det står typ KÖK eller SOVRUM på. Allt är snyggt inlindat i tidningspapper eller bubbelplast. Jag får aldrig det att funka på det sättet. Mitt packade är helt fucked up, inget system i vilka rum sakerna ska till. På mina absolut inte enhetliga snygga flyttlådor står det snarare JA och KANSKE. Och samtidigt som jag packar och sorterar så blir det en massa lådor som det får stå SLÄNG ÅT HELVETE på.

-Råttorna. Kajsas råttor som inte får bo hos henne och Jeff. Råttorna Anki och Gun som tydligen ska flytta med mej till min nya lägenhet mot att Kajsa betalar alla framtida veterinärkostnader för dom.

-Nip/Tuck som äntligen har börjat igen! Har vi inte längtat efter att få se Christian sätta på de märkligaste (men alltid snyggaste) kvinnorna, Matt vidareutveckla sina personliga problem till oöndliga gränser, Sean vidga sin ångest och Julias skumma iögonfallande näsa? ..Såsäg? =)

-Pengarna som nästan är slut, som ska räcka till en massa grejer mer.

-Tanter och gubbar som bråkar med varandra inne på Maxi och andra ställen där man hör dom tydligt. Onödigt jävla kärringtjafsande om en massa skit som hur det ska packas i påsarna, varför gubben la i salladen när han visste att det skulle i mjölk också. Eller hur tanten kunde vara en sån idiot och ta en färdigskivad ost när hon VET att surgubben i hundra år BARA har ätit vanlig Grevé i bit. Sånt. Skjut mej innan jag blir sån.
Domdär gubbarna och tanterna ska fan bara vara glada att dom har varandra! Inte tjata som understimulerade haggor om allt! En dag, vilken som helst som närmar sej med stormsteg, dör den ena av dom och då kan dom stå där och ångra all skit!

-Filip som är snygg i sina nya snygga kalsonger som han beställde för en massa pengar från Usa ^^

Alla ni riktiga män

0 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , 18 februari 2008 @ 12.50


Lyssna till min observation.
Killar/män är rädda för att gå och lägga sej i ett tillstånd som säger att dom kaaaaanske kanske egentligen skulle gå och kissa först, det är inte kris, bara kanske.. Det är en sån skräck!
Jag kan tycka att det är rätt chill, man kan väl kissa på morronen sen igen istället?! Alternativt gå upp sen när/om det faktiskt behövs. Jag har nog aldrig upplevt en kille som resonerar på samma sätt.

Det finns få grejer som kan skrämma upp en man så mycke som när man har gått och lagt sej, han sover nästan, man boar ner sej i sängen och lägger sej tillrätta. Man säger gonatt och ligger tyst ett tag och hör hur han nästan har somnat. Sen säger man nåt i stil med: -Ååhh.. Jag skulle kanske ha gått på toa ändå.. Hmm..
Sen inget mer. Och man riktigt hör hur han spärrar upp ögonen i mörkret och bli plötsligt ganska vaken!
Man ligger tyst och lyssnar på hur han kollar på en och väntar på att man ska resa sej och gå. Först när man har gjort det så får han ro igen och kan somna om. Hilarious!

Men det gör man ju självklart inte. Man ligger kvar precis som innan.
Han säger typ: -..men ska du inte gå då?
Och man svarar: -Näääh.. Sen kanske.. Och det är definitivt fel svar

Efter ett tag tröttnar han på att vänta. Jag vet inte om det kanske handlar om att han ser det som nåtslags ansvar att hålla sej vaken och se till att man kommer iväg till toaletten, men han tröttnar tillslut på att vänta och inser att man håller på att somna i detta kritiska tillstånd. Så han, vänligt men bestämt, segknuffsparkar ur en ur sängen med alla fyra. Fötterna mot ens höft och händerna mot axeln. A firm grip.

-Så. Gå på toa nu. ..Så kan vi sova sen.

Det är så ni funkar! NI MÄN. Jag veeeeet nog!
Grundar det sej kanske i att ni har lättare att kissa i sängen än vad vi tjejer har? Ni vet att om ni blir riktigt nödiga när ni sover så vaknar ni kaaanske lite för sent istället för i god tid som vi tjejer gör? Det är iaf min teori.

Instängd

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , 17 februari 2008 @ 17.53

Jag är lite klaustrofobisk. Jag tycker det verkar SKITLÄSKIGT att hålla på med såndär grottkrypning till exempel.

Jag har lite problem att se filmer som Instängd (eller The Descent som den egentligen heter) där dom krälar i smala gångar. Sånna gångar där det är helt jävla omöjligt att ta sej tillbaka om man skulle behöva det. Om det oturligt nog visar sej att det är en återvändsgränd man har ålat sej in i så är det tough shit. Bara att korka upp ölen, andas lugnt, tänka tillbaka på the good ol days när man såg solen och invänta att syret ska ta slut.

Jag har fått uppleva denna typen av utrymmmesbrist idag. Jag och pappa har dragit kablar uppe på vinden.
Det finns ett extra smalt ställe där jag måste pressa mej in, för jag får plats, det får inte han. Och ni som känner mej vet ju att jag inte är speciellt slankt byggd, så det är kanske inte ett hysteriskt trångt utrymme egentligen, men det är absolut tillräckligt för att man ska pressas fast ordentligt och få den där klaustrofobikänningen. Dessutom måste man verkligen trycka in hela sin osmidiga kroppshydda i håligheten för att man ska nå in med armen i mörkret och fiska tag på sladdänden som kringlar sej inne bakom skorstenen.
Man har grova brädor med spikar utstickade här och där emot ryggen och sval hård betong hårt pressat mot bröst och mage. Det är spån och spindelnät med dess tillverkare och döda flugor och getingar överallt. Man vet aldrig vad mer som kan finnas däruppe. Så det är allt lite Instängd-känsla över det! Mörkt och jävligt utom precis där man lyser med sin pannlampa. Man kan nästan ana sånnadär crawlers i hörnen längst ut i mörkret när det blir det där kalla släpljuset från ens halogenlampa som sveper över gamla lådor, filtisolerade rör och för längesedan tröttnade på nallebjörnar.. Där bakom allt bråte kan man skönja deras nakna, bleka, ihopkurade kroppar darrande i dunklet. Inväntandes natten.

Har ni sett den filmen förresten? Den är bra. Det är en av få skräckfilmer jag faktiskt har tyckt var lite jobbig att kolla på.
Nu ska jag duscha. Har fullt med spindelväv och fluglik i håret.

Musen & Ryssen

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med 16 februari 2008 @ 22.49

Vad har vi att säga om kvällens deltävling då? Hur går det med erat schlagerfestivalstittande?

Själv är jag en sån som känner mej lite förpliktigad att kolla, eftersom det är lite av en tradition liksom.. Men det är inget jag lider överdrivet av får jag väl erkänna då också.

Den där ryskan var ju jävligt skum asså.. Från under vilken sten har hon kommit uppkrypande egentligen? Är det någon som har hört talas om henne innan? Hennes låt var ju väldigt märklig med. Och whats the deal med den perukliknande frillan? Och om man har så kass kondis att man inte kan röra sej när man sjunger så tycker jag man ska välja en lite mindre yvig koreografi faktiskt.
Och var det bara jag som tyckte att Ola lät som John Farnham? Det var nästan så man kunde mosa på med texten till You’re the voice i refrängen där ibland! Gött. Slipper man lära sej nya texter. Recycling. Finemang.

Sanna Nielsen var ganska bra va? Trots att det var en ballad. Jag brukar inte gilla dom… Men detta var väl ganska okej va? Jag är nog lite av en sån tråkig människa som röstar mest utefter vilken låt jag tror har störst chans att vinna hela skiten sen, så jag vet inte riktigt hur jag ska tycka. Fast Filip gillar inte henne iaf. Han tycker hon ser ut som en näbbmus.

 

 

Reklam!

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med 16 februari 2008 @ 17.00

fantomenJag har ju helt glömt att pusha för mina utställningar här.
Dåligt av mej..
Iaf så är det så att med start från idagförmiddags så visar jag två små utställningar på Kulturparadiset, Halmstad. Det är en med lite större undervattensfoton och en med ännu större serietidnings- inspirerade målningar. Ta gärna en sväng dit och titta om ni känner att det låter lite intressant!

Vernissagen var idag och jag är absolut nöjd. Mycket folk ganska så hela tiden, fika och trevlig musik! Tack till alla som var där!

IDIOTEN Ann Söderlund

2 kommentarer Av emma Sparad i get a grip! Taggad med 15 februari 2008 @ 21.30

Jag måste bara fråga. Var det någon av er som såg kvällens Jeopardy?
Jag brukar inte tycka om denhär kändistemagrejen, frågorna är alldeles för lätta då. Det blir ingen sport av det. ..Eftersom jag är så fruktansvärt bildad.
Men som sagt, var det någon som såg kvällens program?

HERREGUD.

Det var fan tamme det VÄRSTA jag varit med om tror jag! Blondinen, ”journalisten”, ”skribenten”, ”krönikören”, ”programledaren” och inte minst den totala RÅIDIOTEN Ann Söderlund var med. Hon gjorde bort hela programmet. Ja. Det var SÅ fruktansvärt.
Hon var nåt så jävulskt bombad så jag har aldrig sett dess like! Jag ville dö av skam å hennes vägnar! Svarade hon rätt på en enda fråga?? Fick hon chansen att svara på mer än tre?? Klarade hon av att ge ett svar på NÅN av dom tre utan att babbla som en jävla idiot, fnittra som en full och nervös fjortis eller stirra tomt rakt fram på stackars Adam som desperat fick försöka styra upp spektaklet gång på gång? Det var det jääävligaste jag har sett i Jeopardyhistoria.
Man blir ju förbannad..
(ber om ursäkt för alla svordomar)

Djuret i grottan

0 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama 15 februari 2008 @ 19.59

Idag var jag hos tandläkaren. Jag tillhör den skaran människor som faktiskt tycker om att gå dit. Man får fina vita blanka tänder. Whats not to like?
Men jag antar att ens förhållande till tandläkare bygger på i hur stor utsträckning man har haft traumatiska upplevelser på plats. Är man en människa som lätt får en massa hål, har tandrötter som växer som sånnadär krulliga strandtallar, tandhalsar som sticker upp till höger och vänster så kan jag ju verkligen förstå att det inte är med gott humör man sätter sej i stolen.
Det jag finner jobbigast med att gå till tandläkaren är att mina lår plattar ut sej till maximal bredhet mot stolen och att folk stirrar med sina ögon alldeles för nära min långt ifrån flawlessa hud i ansiktet.

Idag fick jag för övrigt en tempurkudde att ha huvudet på. Sweet!
Och självklart hade jag inga hål.

Är ni med i det där nya systemet? Tandläkarabonnemangen. Man betalar en viss summa varje år, mer eller mindre beroende på vilken riskgrad man har, och så ingår allt i det. Operationer, tandstensskrapning och allt möjligt!
Vid varje besök räknar dom ut ens riskgrad som kan vara mellan en 1:a och en.. 5:a tror jag hon sa. Ju lägre siffra desto bättre.
Jag är inte med i denhär abonnemangsgrejen eftersom jag är en frän gambler. Jag har hittills ansett att jag hellre betalar lite (runt 500kr) varje gång och hoppas på att jag aldrig någonsin i framtiden får nårra hål eller slår ut en tand eller behöver en operation nångång, som då kommer ruinera mej.

Har ni förresten tänkt på hur tungan ser ut när man ligger där i stolen? Det är fanimej en läskig grej. Och börjar man tänka på det dessutom så blir man helt störd.
Man ligger där och kollar i den lilla spegeln som sitter ovanpå lampan, den spegeln som dom garanterat har satt där av den enda anlendingen att man ska kunna se vad det är dom pysslar med i ens mun. Man ligger och kollar och efter ett tag börjar man fokusera på sin tunga. Förr brukade jag alltid stirra rakt upp i tandläkarens ansikte istället.. Noterade ögonfärger.. Födelsemärken.. Grova porer.. Plockning av ögonbryn osv. Sen insåg jag att det kanske var lite oartigt så jag övergick till spegeln.

Iaf så händer det som sagt att man lägger sitt blickfokus på tungan.
Det är som att den lever sitt egna liv därinne! Man har ingen riktigt kontroll. Den flyttar sej lite till höger eller vänster eller uppåt eller neråt beroende på var skrapandet befinner sej i ens munhåla. Som nåtslags blötdjur som vickar på sitt huvud inne i sin lilla grotta till hem! En såndär muräna ser den ut som!
..Eller som en sorgsen liten hund, fastkedjad i sin hundkoja, som sjunger ”releeeeeaaase meeeeee..!” (..Och sen får man kanske se olycklig val hoppa i en nedsläck bassäng..)
Men man ska inte börja tänka på sånna saker, då blir man knäpp..

Gummihandskar & korv

1 kommentar Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , , , 15 februari 2008 @ 0.58

Råkade overhear ett samtal idag igen. Det brukar hända mej. Jag har en välkalibrerad hörsel som scannar upp fina minnesvärda samtal på milsvida avstånd.
Iaf så fick jag äran idag igen.

Det var två tjejer i fjortisålder som halvviskandes diskuterade bajs.

-Aaa men min lärare säger att man ska göra tvåan minst en gång om dan i alla fall..
-Vaa? Min mamma säger att det är bra om man gör det typ två gånger i veckan.
-…Nää?
-Men i alla fall så vet jag inte om jag tror på henne när hon pratar om såntdär ändå då.
-Varför inte?
-För en gång så berättade hon att hennes bror hade bajsat så mycke att det blev stopp i toan! Det LÄÄR man ju inte kunna!

Och ni som känner till min historia vet ju att jag omedelbart och osökt kom att direkt tänka på Lasses toaletteskapader.
Den gången då han sket stoppet från helvetet i toaletten.
Den gången då hans mamma upptäckte det och fick, så att säga, boota om toalettstolen.
Den gången då hon fick ta på sej sina diskhanskar och fiska (läs: dra) upp korven ur stolen, lägga den i en plastpåse och gå ut till soptunnan och slänga den däri.
Den gången då hon kom in efter att ha slängt påsen med avföring i soptunnan, sparkade upp dörren till Lasses rum där han och hans vän Tim satt..
Den gången då hon sparkade upp dörren och högljutt lät alla bli obehagligt varse om att -Det fanimej var den största jävla skit hon NÅGONSIN SETT!!

Tänk vad man kan associera va! Det är ju fantastiskt!
Av bara ett litet överhört samtal, i kön till godiset på en biograf, kan gamla minnen spelas upp som en sliten Super-8 för ens inre syn =)


Det var för övrigt lilla Lars födelsedag igår. Grattis säger vi.
(”Skriv vafan du vill i din blogg! Jag har inget att dölja! Jag är stolt över vad jag kan åstadkomma!”)

Halmstads skarpaste knivar

2 kommentarer Av emma Sparad i get a grip! Taggad med , 13 februari 2008 @ 13.38


Nu har jag precis lagt det sista skillade penseldraget med färg på mitt sen två veckor tillbaka ganska omfattande projekt.
Det är en gammal guldspegel. En skitstor, megatung och tjock skapelse. Den plockades ner från en vägg som skulle målas om, ställdes omsorgs- och kärleksfullt på kuddar uppe i mitt sovrum, för att vila där tills allt var klart. Stellan, katten, uppskattade kuddarna och klöste i dom så att dom kanade framåt vilket i sin tur resulterade i att spegeln också kanade lite, tippade över och brakade rätt ner i golvet. Förödelse.

Så mitt projekt har varit att reparera dom skador som uppstod. Avacerad jäla fet ram i gammaltgammalt gips med bladguld på.
Men fyfasen vad bra det blev! Bågar och virvlar och kurvor är återskapade med snällt spackel, mina inte på länge använda modellerverktyg och snygg guldfärg.
Mkt bra!

Den där guldfärgen var för övrigt ett helvete att få tag på. Var runt på en massa ställen, bland annat en välkänd inrednings- och färgbutik som för inte så längesen bytte namn och flyttade, där jag möttes av en tjej med inte direkt imponerande kompetens.

-Hej, kan jag hjälpa dej?
-Ja faktiskt! Tack! Jag behöver guldfärg. Blank.
-Okej! Vi har dom här. *visar två ca 30 cm långa brädor målade i nånslags väggfärg, inte ens i närheten av någon somhelst guldton*
-…Mmm, okeej.. Men det är inte riktigt rätt guldfärg. Det måste vara en varmare gulare ton.
-Men det är guld!
-Ja, det är möjligt, men den är för kall. För grönblå. Jag behöver guld-guld. …Riktigt jävla guldig färg. Och kanske typ max 10ml så det är lite fel område känner jag.
-Men vi kan hälla över lite av denna i en provflaska!
-Ja.. Men det är som sagt helt fel färg. Detta är verkligen inte guld.
-Jo.
-Nej alltså.. Eller.. Ja okej, men inte den guldtonen jag behöver iaf..
-Jaa.. Detta är den enda guldfärgen vi har. Jag tycker ialla fall den är väldigt guldig.
-…
-..Den heter visserligen ”mässing” men JAG tycker den är mer guld faktiskt.
-Haha! ..Du jag tror jag måste åka vidare. ..Men tack ändå!

Jag gissar att hon inte är den skarpaste kniven i den stablådan..
Amatörer.
Trött blir man.

Läs äldre poster
Läs nyare poster

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress