emma upptagningar

Kom precis ifrån Maxi nu. Ni som känner mej, eller åtminstone brukar läsa om mitt liv, vet att jag spenderar ofantligt mycke tid på Maxi. Det är mitt hangoutplace no 1 och det är jag stolt över! ^^ Maxi is the new black. Eller.. Njah, kanske inte.. Men jag försöker iaf göra det till det.

Men iaf, kommer ni ihåg när jag skrev om gubben som satte dit den sura tanten som tyckte han va en idiot som parkerade på handikapp? Om ni vill friska upp minnet så kan ni läsa mitt korta, underhållande stycke igen här: håll käften kärringjävel

Idag har jag fått den stora äran att, ännu en gång, kliva rakt in i härligheten. Som vanligt ute på parkeringen. Det är oftast där det sker.

Jag hade parkerat pappas stora bil i rutan som är precis jämte dom där familjeparkeringarna. När jag var i högsta hugg med att lasta in mina kassar bak i bilen blev familjerutan närmast mej ledig. Det stod två bilar i kö som båda blinkade och ville in. Den ena var en stor grå såndär Mitsubishi Spacewagon och den andra en nåt så hyfsat ovanligt som en Lamborghini. Det ni. Inte varje dag minsann. I min värld anser jag, lite under bord, att om man har en sån bil så har man lite rätt att gå före i familjeparkeringsköerna ^^ ..Men det är definitvt inget sånt man ska gå ut med för människor tenderar att snea ur rätt ordentligt på sånna uttalanden..

Men i vilket fall som helst så hann killen i den väldigt platta bilen före och givetvis tyckte inte 3-barnsmamman i Spacewagonen att det var okej. Hon stannade kvar bakom och väntade med rutan helt nervevad medan han parkerade. Sen öppnade han dörren, ni vet sådär som man öppnar dom där dörrarna på dom där bilarna. Uppåt som vingar. Hon ropade honom till sej i samma sekund han hade fått båda fötterna på asfalten:
-Du!! Killen! Ursäkta mej. Ursäkta mej, men det är faktiskt en familjeparkering du har ställt dej på där! Jag struntar i hur dyr bil du har, jag tycker faktiskt det är oförskämt att ställa sej där mitt framför näsan på en mamma med bilen full av barn!
-Men.. Jag har ju min familj med mej.. Svarar killen medan hans son i 7-årsåldern klättrar ur bilen med stor försiktighet och mycket möda.
Mamman i Spacewagonen ser på barnet som säger till sin far, medan han går förbi honom runt bakom bilen, att han får stänga dörren för att han faktiskt inte når upp. Den yttersta isen på barnhataren i mej smälte lite där får jag väl erkänna.. Meeen det kan å andra sidan ha varit bilen som fick mej lite ur fas. Sonen fortsätter runt på andra sidan hans pappas fortskaffningsmedel. (..för övrigt trodde jag att man stängde och öppnade dörrarna med nån slags fjärrkontroll)
Den arga mamman forsätter kämpa:
-Jahaokej! Så du hade en unge med dej! Men det är ju uppenbart att han klarar av att röra sej civiliserat runt bilar och jag har dessutom SMÅ barn med mej, så jag tycker nog att du hade kunnat välja en annan plats!
-Öppna pappa! ropar sonen som har kommit runt på andra sidan. Pappan fixar upp den andra dörren med och bilen ser ut som att den ska flyga iväg med sina vingar. Han klättrar in och spänner loss sin lillasyster ur barnstolen som placerats i passagerarsätet.

Touché! ^^
Solid fuckin gold!

Pappan står med händerna i fickorna, fortfarande borta hos kvinnan som stirrar på pojken. Pappan vänder sej om och kollar hur det går. Sonen har precis baxat ut minibarnet och ställt ner det på marken. Han rättar till hennes rosa jacka, tar henne i handen och de två kommer runt till baksidan av bilen. Pappan tittar tillbaka på kvinnan i Mitsubishin och säger med ett genuint leende:
-Jag har också småbarn med mej.. Men okej, du har ett mer än mej ser jag! Så jag antar att du vann. Haha! ..Men kan väl inte mena att jag ska flytta mej nu?
Den arga mamman verkar ha svårt att inse att hon blev besegrad redan innan hon vevade ner rutan på sin bil.
-Nej SJÄLVKLART menar jag inte att du ska flytta dej! ..Och för övrigt förstår jag inte hur du kan välja att åka och handla i den där bilen!! VAR hade du tänkt att du skulle ställa KASSARNA till exempel??
-Haha! Nejdu, det kan verkligen vara ett problem ibland ska du veta! Vi får se hur det går sen..
En kort tystnad. Sen fortsätter mannen i samma glada ton:
-Nämen oj! Se! Nu blir det ledigt där! *pekar på en familjeparkering tre rutor bort* Men så bra! Då fick du en också!

Förnedringen var helt otroligt total. Mamman var så arg och så säker på att hon äntligen skulle få sätta din en liten brattig jävel i en överdrivet dyr bil som säkerligen hans pappa hade köpt till honom. Men det utvecklas till nåt helt annat! Hon kunde inte ens få in nåt om att han var otrevlig, för det var han inte! Han var den trevligaste människan med dom trevligaste barnen jag sett på länge! Om hon åtminstone hade haft vett att sluta medan hon fortfarande hade nån form av värdighet kvar.. Men icke!

Det var härligt att beskåda.
Och jag hade stora problem med att inte avslöja mitt publikskap. Jag tvingade möblera om mina kassar tre gånger och fixa lite med pappas skruvmejslar i bilen bara för att dra ut på tiden.
Det var en fin eftermiddag.