Idag var jag hos tandläkaren. Jag tillhör den skaran människor som faktiskt tycker om att gå dit. Man får fina vita blanka tänder. Whats not to like?
Men jag antar att ens förhållande till tandläkare bygger på i hur stor utsträckning man har haft traumatiska upplevelser på plats. Är man en människa som lätt får en massa hål, har tandrötter som växer som sånnadär krulliga strandtallar, tandhalsar som sticker upp till höger och vänster så kan jag ju verkligen förstå att det inte är med gott humör man sätter sej i stolen.
Det jag finner jobbigast med att gå till tandläkaren är att mina lår plattar ut sej till maximal bredhet mot stolen och att folk stirrar med sina ögon alldeles för nära min långt ifrån flawlessa hud i ansiktet.
Idag fick jag för övrigt en tempurkudde att ha huvudet på. Sweet!
Och självklart hade jag inga hål.
Är ni med i det där nya systemet? Tandläkarabonnemangen. Man betalar en viss summa varje år, mer eller mindre beroende på vilken riskgrad man har, och så ingår allt i det. Operationer, tandstensskrapning och allt möjligt!
Vid varje besök räknar dom ut ens riskgrad som kan vara mellan en 1:a och en.. 5:a tror jag hon sa. Ju lägre siffra desto bättre.
Jag är inte med i denhär abonnemangsgrejen eftersom jag är en frän gambler. Jag har hittills ansett att jag hellre betalar lite (runt 500kr) varje gång och hoppas på att jag aldrig någonsin i framtiden får nårra hål eller slår ut en tand eller behöver en operation nångång, som då kommer ruinera mej.
Har ni förresten tänkt på hur tungan ser ut när man ligger där i stolen? Det är fanimej en läskig grej. Och börjar man tänka på det dessutom så blir man helt störd.
Man ligger där och kollar i den lilla spegeln som sitter ovanpå lampan, den spegeln som dom garanterat har satt där av den enda anlendingen att man ska kunna se vad det är dom pysslar med i ens mun. Man ligger och kollar och efter ett tag börjar man fokusera på sin tunga. Förr brukade jag alltid stirra rakt upp i tandläkarens ansikte istället.. Noterade ögonfärger.. Födelsemärken.. Grova porer.. Plockning av ögonbryn osv. Sen insåg jag att det kanske var lite oartigt så jag övergick till spegeln.
Iaf så händer det som sagt att man lägger sitt blickfokus på tungan.
Det är som att den lever sitt egna liv därinne! Man har ingen riktigt kontroll. Den flyttar sej lite till höger eller vänster eller uppåt eller neråt beroende på var skrapandet befinner sej i ens munhåla. Som nåtslags blötdjur som vickar på sitt huvud inne i sin lilla grotta till hem! En såndär muräna ser den ut som!
..Eller som en sorgsen liten hund, fastkedjad i sin hundkoja, som sjunger ”releeeeeaaase meeeeee..!” (..Och sen får man kanske se olycklig val hoppa i en nedsläck bassäng..)
Men man ska inte börja tänka på sånna saker, då blir man knäpp..
