Det blev en weekend i Göteborg denna helgen. Mkt trevligt. Jag och Filip tog oss en tur. Bodde hos Liv i hennes lägenhet i Majorna. Det är bra med kontakter i olika städer.
Iaf så har jag inte jättemycke att berätta om själva helgen. Men vi gick bland annat omkring inne på naturhistoriska i flera timmar och kollade på uppstoppade djur. Det börja bli lite sunkigt där va? Dammigt och blekta lappar och flagade färger och pissgula kontaktlimsfläckar och sönderklappade djurnosar.. Behövs verkligen rustas upp.. Dessutom är det inte modernt tänkande att ha uppenbart lidande sköldpaddor mitt i kapprummet där en miljard ungar skriker och springer omkring och i omgångar bankar på dom stackars sköldisarnas väggar. Känns jävligt 80 tycker jag.. Då var sånt okej.
Tågresan var som vanligt fylld med folk värda att beskåda. Snett mittemot mej satt tex en ”fin dam” kring de 50 som kämpade med att inte somna. Det gick dåligt. Hon somnade hela tiden. På mycke märkliga vis. Inte det där vanliga; först långsamma sänkandet av huvudet för att sen helt tappa det och då vakna med ett ryck och försöka se ut som att inget har hänt. I damens fall var det mer; läsa boken och mitt i en mening dyngsomna så att handen med boken helt plötsligt väger 3 ton och ramlar tungt rätt ner i knäet och Imsdalflaskan som man har i vänsterhanden far ner i golvet och rullar ut i mittgången. 2 ggr gjorde hon exakt det där. Sen la hon boken och flaskan ifrån sej. Hon accepterade nog att hon behövde sova.
Hon satt med huvudet framåtböjt, händerna knäppta i knäet och benen ihop. Sen började hon somna. Inte på det vanliga sättet som folk som sitter så; att huvudet sjunker djupare och djupare tills nacken ligger i en onaturlig vinkel. Det var mer som att hon gled framåt på sätet. Sittpunkten ändrades liksom. Som om hon i slowmotion skulle lägga sej på knä på golvet. Han som satt mitt emot henne noterade detta också och fällde ihop sin laptop för att typ kunna ta emot henne när hon ramlade på honom.
Sakta men säkert närmade hon sej honom. Hela tiden med händerna knäppta i knäet och huvudet lätt framåtböjt. Det var liksom som att hela hennes tyngdpunkt förflyttades från baken till ..knäna!
Långsamt långsamt gjorde hon nånslags zombieattack på killen mittemot. Eller som en såndär läskig grön.. va heter dom..? Bönsyrsa! Som en bönsyrsa som skitsakta smyger på sitt byte för att sen snabbt som satan slå till med sina skräckinjagande framben.
När det såg ut som att hon var precis på vippen att tippa över i hans knä så väckte han henne lite försiktigt genom att lägg handen på hennes knä och säga -..Ursäkta mej.. Men.. Lite tråkigt för oss övriga åskådare men fullt förståligt. Hon vaknade med värsta rycket. Såg helt skräckslagen och förnärmad ut. Mkt underhållande.


Jaja, nog om det. Jag kommer ändå ingenstans. anyway så fick jag en bra jultidning av mamma i år. Den handlade om väder och var väldigt bildande. Thats more like it!