emma

inatt har jag verkligen sovit värdelösast i världshistorien. jag är inte riktigt van vid sånt. min rutin är att man går och lägger sej, kollar på en eller två filmer med datorn i knäet. sen somnar man omedelbart det är slut. alternativt, man går och lägger sej fast man är ganska pigg, man försöker föra ett trevligt samtal med filip som somnar omedelbart (gärna mitt i en mening), då blir man uttråkad och somnar pga det.

men! men ibland händer det att jag faktiskt inte kan sova. det är ett fåtal undantagsnätter. det är för det första när det är fullmåne, då blir jag helt cp. och sen är det scattered nätter. typ två om året.

och det är inte bara såndär ligga och glo-sömnlöshet. nejdå, det är den skitjobbiga typen. den där man ligger och vänder sej som en unge med damp på avslappningen på fredageftermiddagens gympalektionen i femman!
plötsligt är allt obekvämt. håret kliar, lakanen korvar sej, näsan piper, det är grus i sängen, nån lampa blinkar, man blir hungrig, nåt låter störigt, täcket är helt plötsligt inkompatibelt med påslakanet och börjar skala sej sakta men säkert. kuddarna är för fluffiga eller för hårda eller för platta eller för många eller för få eller så känns det som att dom är fulla av döda möss eller nåt annat knöligt. det går inte att ligga skönt i mer än en minut.
så fruktansvärt jobbigt! man vet inte vart man ska ta vägen!!
problemet är ju liksom inte att man inte är trött. för det är man.

vad gör man?
och vad gör man om man lider av sånthär ofta??
jag hade blivit sjuk i huvet direkt. två nätter om året är fullt tillräckligt för mej, tack så mycket.