RSS

Flickan med Tometeblossen

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , 27 januari 2012 @ 14.36

God morgon. Eller? Förmiddag. Eftermiddag. Vet inte asså.

Jag startade dagen kass idag. Tappade saker, spred fel energier, var jobbig och tjatig. Jag önskade mig god frukost och sommar och sällskap. Nåväl, så kan det vara ibland. Jag får skylla mig själv.

Noll grader ute. Ingenting att gnälla på tycker många av er som är vana vid betydligt lägre, men bara lägg ner. Snö ute. Som har smält lite och fryst på och blivit is för att sen snöas över lite igen och bli extra hal. Precis den typen av engagerande väglag vi här i sydvästsverige är införstådda med under en period varje vinter men ändå förnekar ankomsten av in i det sista.

Anyways! Jag tänkte berätta en saga. En nyårsdito. En om en liten flicka som inte alltid hade det så lätt. En sann historia faktiskt. Jag har valt att kalla den:

******************************
Flickan med Tometeblossen

Det var en gång en liten flicka som hette Linda. Hon växte upp i det svenska 80-talet, när klimatet var som kallast. En äldre bror hade hon. Och en mamma med stort hår och en pappa som pratade roligt. Lindas föräldrar var försiktiga och ville inte att något skulle hända sin lilla flicka. Familjen hade inga husdjur, men ibland satt det fåglar högst upp på telefonstolpen utanför!

Varje nyår var det fest i stugan. Det åts god mat och pratades och lästes framför brasan. Och när båda visarna började närma sig toppen av tavlan samlades familjen i hallen, för i hallen var brandrisken som minst. Lindas Pappa gav hennes bror ett tomtebloss att fyra av när klockan slog. Linda, som var yngre än sin bror fick inget, hon var för ung för sådana farligheter. Istället gav Lindas mamma henne en fin blå BIC bläckpenna att hålla. Bara för att det inte skulle kännas alltför tomt i handen eller bli orättvist.

Den stora moraklockan i köket knakade och gnirkade och plötsligt slog den!

Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong
Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong

Lindas pappa skyndade fram för att tända stickan i broderns hand.
- Seså barn! Håll nu upp fint mot himlen! uppmandade Lindas mamma från behörigt avstånd.
De båda syskonen sträckte stolt sina armar mot halltaket. Lindas bror med det vackert sprakande och gnistrande lilla fyrverkeriet och Linda med den blå BIC bläckpennan och familjen myste.

Nästa år var det samma sak igen. Linda fick aldrig hålla sitt egna tomtebloss, för hon var ju alltid yngre än sin storebror.

Snipp Snapp Snut, Så Var Sagan Slut!

Och för er som nu tycker detta var en väldigt tragisk historia så kan jag tala om för er att den, som skrivet i påan, faktiskt är sann. (Vissa justeringar kan givetvis förekomma) MEN att Linda på nyårsafton 2011 fick hålla inte mindre än fyra stycken jättestora tomtebloss helt själv! Dessa inhandlade av mig. Jag hade utöver dessa sprakande pinnar pröjsat dyra pengar för ett pampigt fyrverkeri som gick Linda totalt förbi i extasen över tomteblossen. Ett fint slut på året.

0 kommentarer

Jag hör dig. Jag hör dig fortfarande!

4 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med 17 januari 2012 @ 15.56

Kära läsare, nu får vi nog ta tag i detta.

Jag tänkte förklara funktionen Mute [mju:t] på telefonen. Det är alltså en knapp som ofta har en symbol föreställande en överkryssad eller överstruken högtalare på. (se min mediokra illustration)

Ibland använder företag, exempelvis det jag jobbar på, denna knapp medan man pysslar med annat. Funktionen är den att mikrofonen stängs av, men bara i ena änden. Den som mutear hörs inte i andra änden. Förtydligande: Det är alltså så att om jag mutear dig kan du inte höra mig, men jag kan fortfarande höra dig. Det blir för var dag som passerar klarare och klarare för mig att det inte är alla som har förstått detta vilket i sin tur föder dråpliga situationer med komiska samtal som av mig kan överhöras.

Telefonscenario tidigare idag:

- HKR det är Emma!
- Hej Emma, jag heter XXX och ringer från XXX i Enskede. Jag har ett hyresavtal som jag skulle behöva ha hjälp med att kika på!
- Okej, blablablablabla..
Samtalet fortlöper och efter ett tag behöver jag gräva djupare i pärmar och datorprogram för att kunna detektiva på rätt uppgifter åt kunden. Jag mutear och lägger telefonen ifrån mig med speaker på så jag ändå ska kunna höra om hon frågar nåt osv. Kunden plockar upp ett nytt samtal med sin kollega Jenny:
[läses med höga ljusa stockholmsröster]

- Jenny! Herregud! Vad heter stället jag ringt till nu? Eller var ligger det egentligen?? 
- Vadå? Supporten?
- Jaa!
- I Halmstad tror jag..? Vadå då?
- Har du HÖRT hur dom pratar?? Jag har hon Emma som gör fakturorna i luren nu och HERREGUD!! Den dialekten! Det är det roligaste jag har hört!! Jag klarar knappt av att prata med henne ju! Jag vill bara börja fnissa!!
- Ja jag veeeeeeeet, det låter helt stört verkligen!
- Alltså helt galet verkligen! Booooooerrrt! Kooooooooeeeerrrrt! Rappoooooooeeeeeerrrt!! HAHAHAHA!
- ..Står du i kö eller nåt nu eller? 
- Nej det tror jag inte, hon letar efter mitt avtal i nån pärm bara.. 
- Okej. Men hon hör inte dig eller? ..Du tror inte att hon kanske bara har muteat då eller? ..För i så fall hör hon ju dig nu.
- …Åh herregud!  

The End.

4 kommentarer

Gör the Walk of Life

4 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar Taggad med 17 januari 2012 @ 10.45

God morgon ni tålmodiga följare.

Som jag berättade igår har jag skaffat ett par nya skor. En investering som jag hoppas kommer bli givande och nåt jag inte ångrar.

Egentligen hade jag tänkt skriva om min sjukt långa och störda dröm, den om när jag helkroppsmasserade en gammal japan med en läskig rektangel på ryggen. Men Johanna förtydligade för mig att det nog inte var lämpligt, så jag håller.

Hela dagen igår längtade jag till kontorstidens slut så jag kunde testa mina nya sulor på en band framför tevarna på TK. Klockan blev dagsavslut och jag åkte ivrig till nämnda gym. Parkeringen var helt full. Inte så farligt! tänkte jag. Då hinner jag ju med en vända inom målarprojektet. Så jag åkte och målade i knappt en timme, i hopp om att folkmassan på motionsstället skulle minska.

Så blev det inte alls. Det var tyvärr ännu mer nyårslöften som praktiserades när jag återvände. Besvikelsen var överväldigande och luften var på väg att gå ur min träningslustballong. Men! Kreativ som man till naturen är så rådde jag bot genom att istället gå en runda hemma i hoodsen och med detta inte bara testa mina nya pjuck utan även analysera min sprillans gröna Runkeeperapp! Metodiskt ritade den en karta under promenadens gång. Engagerande och trevligt!

Trots att det var mysigt väder med god nosig luft blev det en kort runda. 36,5 minuter bara och nästan 4 kilometer. Inte världsrekord.. Av skorna fick jag ont i fötterna. Typiskt. Anledningen är fortfarande okänd men jag har satt ett utredningsteam på att kika på detta. Själv har jag lite olika funderingar: 1, jag kanske behöver nåtslags ilägg. 2, jag hade snörat för hårt. 3, jag väger lika mycke som en mindre noshöring. Dessvärre misstänker jag att kombinationen av de tre ligger närmast sanningen.

Bifogar liten karta över min exercis så ni kan le i mjugg över er chailatte.
Ber om ursäkt för att den visar miles och inte kilometer. Det är justerat nu. 

4 kommentarer

Emma EasyTone Dubbelmoral

2 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, get a grip! Taggad med , , 16 januari 2012 @ 15.15

Igår impulshandlade jag. Förlåt.

Det får jag egentligen inte göra eftersom jag försöker köra nånslags lightversion av Lyxfällan med mig själv nu.

Men man hittar ju kryphål hela tiden. Gårdagens inköp var ett par trevliga Reebok Easytone och ett par walkingbyxor som tittade på mig med stora ögon när jag gick förbi. Till mitt försvar får jag meddela att det var ordentlig REA, men jag vet.. Ändå en tusing ju.

Sen hittade jag ett nästa halvkryphål, en aning tajtare att pressa min feta lekamen genom, men dock. För visst är det okej att tagga en sån kostnad som Träning/Hälsa i boken? Istället för Shopping/Kläder/Skor som det kanske egentligen rimligtvis borde reggas som? Det känns ju som att träningskategorin är lite mer okej att lägga mer pengar på. Eller hur? Det ÄR ju viktigt med bra grejer för att man ska vilja träna. Och träning om nåt är ju viktigt för mig!

Att jag sen framstod som värsta maniska shopoholicen när jag köpte skorna är ju en annan sak..

- Hej, jag behöver ett par bra skor! Dom där tex! [hugger tag i första bästa tilltalande doja från hyllan] Jag har sett reklamen! Är dom så bra som dom säger eller?
- Det är en bra sko, absolut! Denna modellen är framtagen för walking i huvudsak.
- Amen det är ju perfekt! Det är vad jag ska ha dom till. Jag har ju ett par walkingskor visserligen redan, men ett par nya hade ju varit fint.. [stirrar lystet på den svarta skon i mina händer]
-Jasså? Vad har du idag då?
- Dom där! [pekar på ett par i 1 900 kronorsklassen]
- Men! Det är ju typ dom bästa du kan ha!
- Jaja, men dom här ju fina med! ..Det är ju trevligt med nya!
- Men.. Jaa.. Jo.. Men dom du har ÄR väldigt bra. 
- Jaaaa.. Men det är ju 30% rabatt på domhär! Och dom har roliga luftkuddar i sig med! [tittar med det-saliga-barnet-i-leksaksaffärenblicken upp på killen]

Han måste trott jag var riktigt illa ute med mitt beroende. Jag som dessutom på riktigt egentligen är Nummer 1 förespråkare för att INTE handla bara för handlandes skull. Jag som gnäller på exempelvis stackars Freddy när han vill köpa nån fräsig pryl han inte egentligen alls behöver bara för att det är REA just då och lite mindre dyrt än vad det i normala fall är. Jag vet, jag är Antikrist och lever uppenbarligen inte alls som jag lär. Det är deprimerande.

Skorna var nice dock och jag är på riktigt jättesugen på att åka och träna. Jag räknar minuterna tills jag får sluta jobba idag. Faktiskt. Ingen ironi.
MEN! Men.. Jag är även minst lika sugen på dom åtta semlorna som står i kylen. Så äkta.

2 kommentarer

Jul, Nyår, Våfflor & Fredag den 13:e

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , 13 januari 2012 @ 12.47

Kära Dagbok,

Det har löpt en låg tid sedan vi senast sågs. För detta är jag givet en aning skamsen.

Jaja, jag vet att det var sjukt längesedan jag skrev nånting här. Jag har fått protester per sms, vänner har anmält mig som försvunnen hos Polisen och skallgångskedjor har sänts ut i skog och mark med män iklädda blåa HellyHansentröjor, med lampor i bältena och vissepipor i munnarna. Förmodligen.

Nåväl. Julen har passerat. Den var fin. Höjdpunkter, utan större eftertanke, bara från the top of my head: 1. Kusinemeli har ett kid i sin mage, den ska heta Jöns-Carl Jönsson Carlsson. 2. Jag kremerade revbenen, dom blev svarta och crunchy. 3. Ingen snö. Awesome!
I övrigt kan man säga att julen har gått i tjockhetens tecken. Freddy fick hela två personvågar i julklapp. Två stycken, från två olika familjer, oberoende av varandra. Han blev glad men inombords bara ”I die now, javisst hejdå”. Jag i min tur fick det lite mer direkt. Där vi stod i kön till buffén med tallrikarna i nävarna kastade Kristina det likt en sandig manet i ansiktet på mig:
-Emma, har inte du blivit ganska.. Eller.. Hm hur ska jag säga..? ..Har du blivit lite ..kraftigare sen sist vi sågs?
Läs: -Emma, du har blivt SÅ fet! OMG! 
Julafton följdes av Juldagen och Annandagen hemma hos Freddys släkt i djupaste Småland. En tvådygnsorgie i friterade kakor och must. Det blev lite som vår finalhållplats på death row. Den sista måltiden.
Vi skaffade avancerade appar till våra Androids som visar viktkurvor. Hejdå.

Nyår var trevlig även. Jag var förkyldast (är det den rätta böjningen verkligen?) i universum men anser trots detta att jag lyckades åstadkomma en någorlunda gemytlig tillställning i mitt lilla hem. Med en förbannat fin trerätters, dyra fyrverkerier, öl och remarkabla mängder White Russian och goda vänner fick vi allt till det!

Jag har även hunnit med att hålla årets första våffling. Det ni! Jag brände mej på armen på järnet. Stort äckligt sår som klistrar fast sig i skrivbordet när jag sitter vid min dator. Bifogar bild på våffelhög.

NU är det mitten av januari och så mycket som till och med Fredagen den 13:e. Sannolikt inte den bästa dagen att göra egentligen nånting alls på. Men jag vet inte.. Läser man om dagen känns ju egentligen hela konceptet en aning löst grundat och långsökt. Men ändå, allt som ger en anledning att hålla sig borta från allt! Hejdå.

0 kommentarer

Blåsdag, sovdag, fredag.

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , 9 december 2011 @ 11.05

När folk frågar varför man vill gå ner i vikt kan man alltid ljuga och säga att man ska gifta sig snart.

Att man behöver kunna komma i bröllopsklänningen. Då tycker dom flesta bara det är fint och lite charmigt och istället för att ifrågasätta skrattar dom lite medlidande. Smart va? Jag har kommit på det helt själv! Obs – Funkar dock bara för kvinnor.

Helvete vad det blåser. Men hellre det än snö och is faktiskt. Vintern hade för mig gärna kunnat få vara mellan +5 och 10 grader, regn och kolsvart dygnet runt. Hellre det än halt som det blir såfort det går minsta under nollan. Men mindre vind tack. Det är fördelaktigt om man kan använda paraply, det funkar ju inte nu.

Förra helgen var Anna på besök. Vi gick på julbord och käkade upp 700 kr var (mat + 2 öl). Lätt inte värt, men man gör ju det ändå eftersom man är lite tappad bakom vagnen. Det har även varit storm, eller ja, det är det väl fortfarande kanske? Jag kan inte så mycke om vindstyrkor och var gränserna går och så men en fet gran glömdes kvar i trädgården hemma för nån vecka sen . Se bild. Den drog med sig ett stort fönster på övervåningen i fallet. Touché! Antar att man ska vara tacksam över att den inte klippte alla rutorna, några barn, en pudel och grannens båt. Men ändå.

Vidare kan jag meddela att jag försov mig idag, min klocka ringde inte. Jag vaknade av mig själv en halvtimme för sent. Inte världens undergång kanske. Men ändå. Jag har även inhandlat ALLA mina julklappar. Verkligen skönt. Nu ska jag jobba lite. Skriva nån faktura eller vänta på posten eller nåt. Hej.

2 kommentarer

Glassiiigt! eller Efter stormen eller Tårar till is

2 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , , , 28 november 2011 @ 10.45

God morgon eller? Har ni överlevt stormen? Jädrar vad det blåste igår. Kaoz!

Nog med smalltalk. På väg till jobbet idag spelades Mange Schmidt med den där låten som alla sjöng på ett tag. Glassigt. Det som alla sa såfort nåt var åt det positiva hållet på minsta lilla sätt.

- Det är köttbullar till lunch idag! Yes! Glassiiiiiiiigt! Glass-glass-glassiiiigt!!
Anyways så har jag inte tänkt på det innan, jag är ju en sån som verkligen hör texter i låtar jättemycke vare sig jag vill eller inte, men denna hade jag inte lyssnat direkt på innan, tills imorse.  Jag plockade med mitt delikata öra upp att han, redan i inledningen, sjunger om hur han träffar en tjej och dom flyttar ihop och får det bra.

Senare men ändå samma dag
lyckades jag äntligen få tag
på numret till den där tjejen du vet
Jag ringde direkt jag är inte diskret
jag sa: Ska vi hitta på någonting
tillsammans, kanske göra ingenting
kanske bara hänga du o jag
o jag tar med mig rosor o en ask choklad
Hon föll direkt för mitt initiativ
o ville bli en del av mitt privatliv
nu bor vi ihop o vi har det bra,
men det var bara en av många dar då det är
Glassigt

Tidigt i låten liksom! Så brukar det väl ändå inte vara? När det är en tuff rappig låt? Jag blev förvånad och positivt överraskad. Enligt min uppfattning brukar det snarare vara så att det INTE ska bildas par, flyttas ihop och delas liv. Om det ska vara glassigt alltså. Åtminstone inte tidigt i storyn. Då ska det vara lösa ligg utan krav på att ses igen, gärna så många som möjligt och mycke fest hela tiden. Inte som Mange säger – att man kan ha en sambo och ändå kunna festa. Ett fast förhållande är väl vanligtvis motsatsen till glassigt. Eller? Jag generaliserar lite hårt emellanåt, det vet jag, men det känns verkligen som att det är en ovanlig scen i denna typen av musik. Vilken härlig romantiker han är, den där Mange!

Nu spelas Snowstorm med låten Jul här. Den är sorglig som fan. Den om han i Brunnsparken som är ensam, fryser och gråter medan alla andra är hemma och har det nice med sina familjer, käkar skinka, kollar på Kalle och firar jul.
”Någonstans i stan blir tårar till is”
Fruktansvärt. Jag klarar inte av sånt. 1:42 kvar.

Det har förresten varit första advent! Glöm inte subscriba på min sjukt bra julplaylist That x-mas spirit & D Hasselhoff ! Do it! (Den sorgliga låten om han i parken finns med på listan)

2 kommentarer

Hos frisören – Verkligheten

2 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med 24 november 2011 @ 9.43

Igår var jag hos frisören.

Eller.. Först var jag hos optikern och sen hos frisören faktiskt. Duktig och betade av saker.

Vi vet ju sedan innan att jag inte gillar att klippa mig, jag tycker att det tas för mycke. Samma denna gången. Alltid likadant. Jag meddelar henne som klipper att hon givetvis får ta så mycke det med behövs, men så lite som möjligt och sen sitter jag där och whinear när dom knipsar bort vad som är nödvändigt för att korrigera efter mina uppenbart amatörmässiga handhavandefel. Så även denna gången. Jag satt där och gnällde över de hela fyra centimetrarna som fälldes, när jag upptäckte kvinnan i stolen jämte mig.

Hon satt med ett nästan till brädden fyllt glas rödvin i handen och såg sammanbiten ut när hon tittade på mig. Vi hade snarlika frisyrer. Långa blonda hår med mycke fall i. Jag tittade tillbaka mot henne, log lite sådär skämtsamt och tänkte att hon ju fattade hur jobbigt det är att tvingas klippa sig men att man inte menar allvar med sitt kinkande egentligen. Kvinnan vände bort blicken och såg in i spegeln igen. Sen svepte hon hela glaset vin rakt av och sa: Okej, kör. En frisör klev fram och rakade av henne ALLT håret.

Det visade sig såklart att hon nyss börjat med cellgifter och manen hade börjat ramla. Därför rakades den nu av. Och där satt jag och kände mig som en bortskämd gnällig jävla elvaårig idiot. Jag skämdes. Högarna med hår som sopades ihop runt våra stolar när vi var klara gick inte ens att jämföra, min var ett skämt och hennes var bröstcancer och verkligheten.

2 kommentarer

Ta en pepparkaka, så du blir snäll!

4 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , 18 november 2011 @ 9.44

Har ni hängt upp julstjärnan i fönstret än? Lagt mossan runt amaryllisen?

Jag har inte. Jag tänkte gjort igår efter att ha köpt en jättefin stjärna till mitt kontor, men blev totalt utmobbad och idiotförklarad. Vi kompromissade och jag fick okej på att börja hänga upp såfort det blivit december. Det får jag väl finna mig i. Funderar på att, för min egna skull, kompensationspynta hemma hos Freddy istället nån dag när han inte är hemma istället..

Anyways. Alla har väl hört det där om att man blir snäll av att käka pepparkakor. Ta en pepparkaka! Så blir du snäll! 
Detta uttrycket har jag fått berättat för mig att det kommer ifrån förr, när gubbarna satt i sina fåtöljer och var sura och ilskna. Dom hötte med näven, gormade på ungdomarna, klapprade med lösgommarna och fäktade med trefotskäppen efter labradoren. Denna sinnesstämning till följd av att dom var förstoppade. Anledningen till den tröga magen är lite oklar, men man kan väl gissa att det var för att dom helt enkelt var gamla, stillasittande och levde på bara ..Skogaholmslimpa. Eller nåt. Men i alla fall! Då, runt juletid, när släkten var samlad bjöds det på pepparkakor vilka tydligen har nån slags laxerande effekt. Gubbarna och tanterna kunde plötsligt skita, slapp ha ont i magen, blev glada och avslappnade igen – snälla.

Så nu vet ni. Frågor på det? Nej.

4 kommentarer

Vinterintrot

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , , 14 november 2011 @ 11.08

Tre av fem bilar som har åkt förbi utanför nu har haft dubbdäck. Eller nabbadäck som morfar säger.

Det är uppenbarligen vinter. Eller åtminstone introt till dito. Själv lever jag i nånslags förnekelse och har ringt till Toyota och flyttat fram mitt hjulskifte tre gånger nu. Har jag tur så klarar jag mig till våren. Men tur ska man aldrig förlita sig på, det har man ju onekligen fått lära sig med åren. Jag har heller inte använt nån annan än min sommarjacka än.

Rosen utanför mitt sovrum har precis börjat blomma igen. Den körde sitt vanliga race i somras, som en normalt funtad ros bör, men nu drar den en repa till. Stora gula blommor som doftar väldigt gott! Fint, men ändå lite sinnesförvirrat såhär när Yeti snart står för dörren. Den får ju fajtas med frost typ varje morgon. Kan inte vara speciellt skönt. Kärleksörten blommar också nu. Extra mycke och ovanligt frodigt. Man undrar ju lite om det betyder nåt? Är det nånslags symbolik jag har prunkande runt hela huset? Ett inlindat meddelande? Det vore ju inte annat än trevligt i så fall, men såntdär ska man nog akta sig för att tro för mycke på också. Vi vet ju hur det har gått förr! Oavsett är det angenämt med blommorna.

Igår spontanbesökte jag Linda, efter att ha släppt av Freddy i hans condo. Jag förgyllde hennes dag med min påtvingade närvaro. Hon gjorde en film. Jag fick bli assistent och gjorde ett utomordentligt bra arbete om jag får säga det själv! Höll kamera, ändrade fokus, käkade chokladsmet, tryckte på en rund knapp, tankade gasolbrännaren, slickade skålar, provsmakade cupcakes, diskade disk och städade kök. Jag ger mig själv 5 av 5 rosa maränger i betyg! ..Kanske med nåt litet minus med tanke på att jag babblade i typ alla shoots.

Hur filmen blev kan ni se här:  S’mores cupcakes – the film

Vidare – Annat som har hänt. Jag har varit på jättefin mysig och plånbokspåfrestande lyxhotellsweekend i Göteborg, klappat en hund, fått ett stort hål grävt jämte huset, köpt tulpaner åt mig själv, ätit spagetti hos Freddys mamma, bränt mig på handen, köpt mjöd av en biodlare på en julmarknad, gjort fina mossiga dörrkransar med Johanna och fortfarande inte tvättat bilen. 

2 kommentarer
Läs äldre poster

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress