Nyttigt, gott & mättande! (eller Det är över nu)

Vissa saker tänker man att det är nåt folk bara snackar om för att få uppmärksamhet.

Dom berättar och tjatar och ältar samma story om och om och publiken Oj!ar, Åh!ar och fascineras. Jag har såna. Om jag nån gång ibland inte vet vad jag ska prata om jag kan alltid dra nån om Maxi. Så brukade jag tänka iaf. Tills jag en dag sprang på kvinnan framför spegeln och efter det inte behövde gripa efter det längre. Cirkeln var liksom sluten. Det var över.

Inatt hade jag förresten en helt loco uggla utanför sovrummet. Inte en aning om vad det var för sort ..Art? ..Ras? Uggleras? Den var liten i alla fall. Den satt i hasseln. Jag lyste på den med min Maglite. Gulligt och trevligt att ha en uggla, visst. Men lite väl pratglad.

Anyways, vi har ju redan kunnat konstatera att det händer en del på Maxi när jag är där. Dock längesedan nu. Denna kvällen var en såndär kväll man i min värld har hatkärlek till. Fredag, fredagsmys, alla är hemma med sina partners, familjer, hundar, katter, dinners… hundars och katters dinners, filmer och chips och mysiga filtar i stora soffor. Det är lätt bästa tiden att avverka sin inköpslista på, men samtidigt den mest sorgliga. Jag var ensammast i världen. När okej, inte i världen, men definitivt i butiken.
Kvinnan som stod framför helkroppsspegeln på makeupavdelningen och spanade sig i fejset, hon var ensammast i världen.

oh godSåg henne bara lite i ögonvrån först, men insåg snart vad det faktiskt var hon höll på med. Med ansiktet omkring en decimeter från spegeln stod hon och klämde pormaskar på näsan. Mitt i butiken. Här skäms vi inte! Fresh, tänkte jag och höll på att dö när jag gjorde min andra insikt. Hon inte bara tömde porerna – hon åt upp det som kom ut också. Klämde runt lite ..och du vet hur det kan bli, det hamnar på ovansidan av nageln. Klämde runt lite, slurpade av båda ovansidorna på pekfingernaglarna, klämde vidare, mumsade bort. Repeat. Helt avslappnat och självklart, men samtidigt oroväckande maniskt och psykotiskt. Och nu tänker du att ”Meeeen hallåå…? Klart hon inte gjorde det. Du lär ju bara ha sett fel! Ingen käkar ju förhelvete sina promaskar!” Men nej, låt oss inte gå dit. Jag såg rätt, det var SÅ uppenbart. Du hade sett det med. Du hade garanterat skrikit, spytt, kastat en tvåliters FamilyFresh i skallen på henne och sprungit. Eftersom du är känslig. Det gjorde inte jag.

Och nu tänker du ”Okej, så du stod bara där och stirrade som ett freak alltså? Normalt. Verkligen. ”  Och Ja! Det gjorde jag. Jag kan ta en hel del, jag är verkligen inte lättäcklad. Jag klarar av att sitta i bilköer där var och varannan dåre i jämte petar näsan och käkar och inbillar sig att ingen ser. Jag klarar även av er som petar i öronen och käkar. GIVETVIS, tycker jag ju ni är dumma i huvudet och sjukt vidriga, men jag hanterar att bevittna det. På håll. Och förutsatt att ni inte rör vid mig eller någon av mina ägodelar sen. Men detta… Det kändes som jag hade sett allt. Cirkeln var sluten. Jag behövde aldrig se nåt skräckblandat fascinerande äckligt mer i hela mitt liv. Det är över nu.

Nu är det dax för lunch! Lycka till, ha det bra.

Mitt marsvin & Den Magiska Lådan

Kära Dagbok, som snarare har gått ifrån Dag- till Vecko- till Månads- och som nu till och med kan ha retarderat till en, snällt räknat ..Kvartalsbok.

Kära Kvartalsbok, det är inte dig det är fel på. Det är mig. Du hade inte kunnat göra nånting annorlunda för att avhjälpa det som skett. Jag kan inte nog understryka hur ledsen jag är över att ha negligerat dig på detta sätt.

A okej, SÅ ledsen är jag inte egentligen, men andra i min omgivning verkar ha seriösa problem med det. Nu tjatas det iofs inte lika mycket längre. Du har blivit som marsvinet man växte ifrån. Du vet.. Det börjar med stor entusiasm och man leker tillsammans, plockar dom godaste maskrosbladen, tränar på trix och bygger roliga tunnlar av papprör, sen går en tid och ens mamma bitchar om att man måste städa i buren eftersom det, som hon formulerar det ”Stinker som satan i hela huset!”. Sen går det ytterligare ett tag och mamman har också slutat bry sig. Sen går det ännu en tid och pappan hänger, efter den sen begynnelsen långa tystnaden, in sitt veto och ringer polaren som är jägare som kommer och skjuter skallen av husdjuret. Rakt ner i Reebokkartongen där det placerats, intet ont anade. End of. Mercykill.

Okej, riktigt SÅ illa är det kanske inte ännu här, det är bara lite av en dal just nu (det brukar jag säga). Jag ska inte ha ihjäl nån (det brukar jag också säga). Jag lovar att ta tag i saker och hopp om bättring finns absolut (även den har hörts förr)! Ni är ju tex många som ha bett om att få läsa om kvinnan med pormaskarna. Det är en fin bit vill jag lova. Den kommer så småningom. Kanske till och med imorgon, men sannolikt inte. Men frukta ej! Även om det var längesedan nu har detaljerna etsat sig fast på min näthinna och trots brytningsfel, skelning och astigmatism ser jag dom klart! Det ska bara skrivas ner också. Håll er lugna.

Anledningen till att jag egentligen är här idag är för att, enligt kutym, promota när någon av mina vänner drar igång ett bloggprojekt.
Denna gången har turen kommit till Markus som har gått och blivit hardcore matbloggare. Mycket möjligt att Den Magiska Lådan! kommer bli den bästa följetongen sedan Xena Warrior Princess om jag får säga det själv! Inte en enda väns öga är torrt efter att chocken av genuin förvåning, otrolig entusiasm och gränslös stolthet lagt sig! Från att ha levt på kokt korv, snabbmakaroner och Eldorados ketchup i 30 år till att nu öppna denna lilla låda av 70-talsrecept och kunna presentera för oss en kulinariska resa. …Hehehe ^^ <3
Okej, nog med reklam. Läs och följ. Länk finns även i listan bland dom andra. Nu ska jag fortsätta jobba.  Hejdå.

untitled1

Gentlemannen – en efterlysning

Vad tycker ni? Det var ju ett tag sedan vi hade lite finpoesi här. Eller hur?

 

Gentlemannen – En efterlysning

kärleksört

Var har egentligen du Manliga Gentleman tagit vägen? 
Du som håller upp dörrar, du som väntar, du som klarar av att visa intresse och samtala med en trots att andra män är närvarande? 

Du som inte skäms för att visa att du tycker om en, du som är man nog att köpa blommor och bjuda på en romantisk middag bara för två, utan att noja över att dina polare ska skratta och vråla ”ÅÅÅHHH! TOFFEL!” åt dig? 

Du som visar intresse och ställer frågor för att du faktiskt vill veta istället för att bara hålla det kort och till att svara på de frågor som ställs dig.
Du som på riktigt undrar saker om ens liv?

Du som klarar av att visa att det är mer intressant att umgås och prata vid bordet än att läsa tidningen eller greja med mobilen och du som tycker det är nice att ses mitt på dagen ibland och äta lunch ihop för att sedan gå tillbaka till respektive arbetsplats.
Du som aldrig slentianmässigt går 1-2 meter framför en och som aldrig sitter med ryggen emot och utestänger en från att vara med i konversationen.

Du som inte bara säger att du skulle vilja, utan som också gör.

Du som håller upp jackan åt en och väntar medan man knyter skorna istället för att gå i förväg och du som stolt berättar för dina vänner om en.
Du som får en att känna sig delaktig, intressant och fin.
Välkommen.

******

Ja jag vet, ribban kan tyckas ligga högt och det kan säkert uppfattas som att kraven står som spön i backen här nu. Och själv framstår man väl kanske som lite av en krävande och handlingsförlamad individ som saknar förmåga att ta för sig? En liten flickig prinsesstyp som förväntar sig silverfat komma inburna av vita handskar och ingen motansträngning krävd. Så är det givetvis inte. Jag kan ju inte gärna säga nåt annat, hehe.

Men var är han då? Var denna stereotype Gentlemannen (med mina mått mätt) nånting som bara fanns på typ 30-talet och som nu är helt förlegat och utdött? Nånting som inte ens är i närheten av den bild dagens Man vill ha kopplad till sig? Det tror jag inte. Jag vet nog fan att ni är där! Ni har det, allihopa!
Kanske har JAG helt missuppfattat vad en Gentleman egentligen är? Men det tror jag inte! Jag vill nog mena att det är lite av en tolkningsfråga, lite upp till var och en. Vilket givetvis inte gör det direkt enklare att uppfylla.
Har jag med denna spekulerande och undrande text kanske nu skrämt in er alla (med era mått mätt) Manliga Gentlemän in i era hålor där ni nu kommer gömma er, till följd av prestationsångesten jag har planterat in hos er? Det tror jag inte! Och ni vet ju att jag älskar er ändå. …Jag mest bara undrade.

Dessutom måste ju faktiskt inte alla punkterna uppfyllas. Det räcker egentligen med den sista. Den är egentligen den enklaste också.

Och
PS. Nej, detta var ingen kontaktannons. DS.

 

Helglögnen

God afton. Har du någon gång dragit en vit lögn?

Har du fått frågan: ”Vad har du hittat på idag då?” och svarat nånting som inte riktigt stämmer överens med sanningen för att framstå som lite bättre och mer attraktivt huslig?

”Nää, inte så mycket.. Typ dom där vanliga helggrejerna.. Tvättat bilen, diskat, duschat, dammsugit, grävt lite i trädgården, lagat lunchlådor till veckan.. Inte så mycket!”
Har du sagt ungefär det där? Liggande i soffan, kollande på film, iklädd endast ditt skandinaviska läder, med ett berg av disk dignande i vasken, smutstvätt utspritt över halva huset, flottigt hår, dammråttor rullande som tumbleweed över golvet och en bil som ser ut att nyss ha körts ett lerigt skogsrally med parkerad utanför?

Har du sagt det där och sedan gripts av en smärre panik när du insett att personen du pratat med mycket väl faktiskt kan tänkas komma på spontanbesök? Antingen typ nu direkt, eller senare under kvällen. Att hen då ju givetvis kommer upptäcka att du ljög? Eftersom det ju syns ganska tydligt. Har du i den situationen kastat dig ur soffan, proppat maskinen full av tvätt, fort som fan diskat upp all disk, Ajaxat av spisen, dammsugit hela huset i raketfart, städat toan gnistrande ren, bäddat sängen, dragit iväg som ett skott till närmsta bensinmack och tvättat bilen, åkt hem igen och duschat, rakat benen, skrubbat hela kroppen och filat fötterna snabbt som helvete? Har du fått allt det, och mycket mer därtill, som under normala omständigheter skulle tagit hela dagen, klart på under en timme?

Och har du sen klätt av dig igen och byggt nytt bo i soffan framför tvn? Har du legat där, eftersvettandes, med stirrande blick och alldeles för hög puls, nöjd med allt du ändå fick uträttat men med känslan av att ha blivit ordentligt blåst? Eftersom garanterat ingen kommer komma på spontanbesök? För vem fan gör det? ..Har du gjort allt det? Slentrianljugit och sen panikat?

Inte? …Nä okej. Nää.. Inte jag heller.. Det var inget. Jag bara ..tänkte att …tänk OM man skulle gjort det. Vad idiotiskt det hade varit. ..Jorååsåatteee.. Hejdå.

Vårtema & gruppbild

Ja, vad tycker ni? Ska vi göra en trend i detta att jag bara skriver ett enda, ett mediokert ynka inlägg per kalendermånad kanske? Det borde ju hålla alla hängivna läsare tilfresställda och spända av förväntan mellan varven.

Och jag tänker inte göra underverk idag heller, detta är mest bara en upplysning om att vi alltså befinner oss i perioden som kallas Svensk Vår. Denna vinterns och sommarens mellangård. Klimatets Ingenmansland. Ytan som vädergudarna får på sig till att totalt freestyla och testa sånt som dom länge velat ge sig på!

Det är tänkt att man ska bli pigg och fresh av ljuset och solen, men jag vet inte alltså. Jag är aldrig så megatrött på mornarna som nu och det är ju inte direkt så att man känner sig snyggare när man plötsligt får upp ögonen för sin blekgråa och blåskimrande, torrflagiga hud. Och grejerna jag drömmer!? Omfg. Är det också nåt som kommer med våren eller? Det är på morgonsovarstunden som driften av min hjärna verkar överlåtas till en arbetstränande psykiskt störd individ från tomtehospitalet. Var kommer skiten ifrån!? ..Eller ja, jag inser ju att det är jag själv som genererar detta, men det blir man ju kanske inte direkt lugnare av. Och sen ska man upp! Det är ingen Rönnerdal som skuttar med ett skratt ur sin säng efter ett uppvaknande ur en av mina drömmar om man säger.

Men visst, det är torr asfalt, videkissar, krokusar, kåta katter, motorcyklar, avtäckt hundbajs och högljudda fåglar. Sånt som hör till. Man ska inte klaga.

Så vad har hänt den senaste månaden då? I korta drag. Lite olika premiärer har ägt rum! Våffelpremiären, Lunchgrillingspremiären, sommarhjulspremiären på nya bilen, Fiskepremiären nere på piren… Säkert fler! Hoppas på en Sola-i-bikinipremiär snart med för en uppstyrning av dödslooken. Jag har även tagit nya räserbilen på dens första roadtrip! En sväng ner till Ales Stenar och en del runtkringlande i skåneland med småstopp vid tilltalande slott, vattentorn och gårdsbutiker. Trevligt! Det har varit påsk och den obligatoriska äggletardagen med Familjen Freakshow har avverkats, för er som inte har koll på denna tradition kan jag varmt rekommendera mitt inlägg från 2008 som behandlar ämnet. Kan läsas här: Eggbert

Nu är det lunch. Jag har varit duktig och gjort awesome matlådor till alla fem arbetsdagarna framåt. Veckans tema är Vilda Djur. Älgar och rådjur i blandade åldrar, kön, stycken och utföranden! Alltid fint. Hejdå.

PS. Bifogar en mkt fantastisk gruppbild med fantastisk rörelse i från den fantastiska Våffelpremiären! Saknas gör Freddy och mamma. Men dom var med också. Och nej, det är inte för att dom har kollat på filmen i The Ring som Tim, Lisa och Linda ser ut som dom gör. DS.

PPS. Årets nykomling på våffelbuffén är förresten krossade/mortlade polkagrisar! Mkt bra! Passar fint ihop med chokladsås och grädde. Tips. DDS. (skriver man två D som avslut också?)

Våffelpremiär 2013

Du vet när…? eller Finfredag!

posten_loggaKära Dagbok,

Du vet när man har jobbat svinlänge, när det är fredag och man siktade på att komma ifrån kontoret allra senast klockan tre? När alla andra på arbetsplatsen sedan länge har ropat ”Jag drar nuu! Treeevlig heelg Emmaaa!” och klockan hinner bli både kvart över fem och halv sex innan man kommer iväg?

Du vet, när det är fredag och man bara vill hem och man låser och larmar firman och sätter sig i bilen och backar ut och kommer på att man har glömt utposten? När man låser upp, larmar av och går in igen och hämtar och larmar och låser och åker iväg en gång till? Och sen när man kör mot Posten, som är helt motsatt håll mot var Hem ligger..? Du vet?

Och du vet när man kör in i den där lilla driveinfållan där postlådorna är och hamnar i en kö av andra bilar med folk i som också bara vill hem och alla stör sig på den som är först i kön? Du vet hon som inte behärskar tekniken att köra tillräckligt nära för att kunna droppa breven ifrån bilen genom sidorutan? Hon som stannar för långt ifrån för att nå och måste öppna dörren och åla sig ut och lägga sina brev? Du vet hur det är, eller hur? Och du vet när postarkön rör sig skitlångsamt och snubben i den feta svarta BMW X6:an framför har suttit och retat upp sig på den långsamma damen före? När han äntligen får köra fram och lägga sina brev och han vräker på alldeles för aggressivt så han hamnar alldeles för nära och kör av hela jävla backspegeln på sin bil mot den första postlådan? Hehe, eller hur? Du vet när backspegeln inte lossnar helt utan hänger avbruten ner och slår mot sidan på den nya, svarta, fina, blanka, bilen? Och hur man hör genom sin egen stängda bil som står på tomgång i kö bakom hans BWM, hur han VRÅLAR för full manshals: ”HEEEEELLVETTTEEEEE!!!!!!” Och du vet när han vansinnigt vräker ut sin post genom sidorutan och råkar slå knogarna i lådans metall? Och hur sjukt ont det gör? Och hur han igen vrålar: ”AAAAAAAAARRRRRRRGHHHH!!!! …FAAAAA-AAAAAN!!!” och sen rivstartar och kör därifrån med skrikande däck och backspegeln dinglande mot sidan av bilen? Du vet?

Är det inte typ den bästa fredagen man har haft på länge då? Det lär ju vara! ^^
…Fast ja, självklart synd om han med BMW:n ju. Man får ont i hjärtat lite. .. Men det är ju sjukt kul samtidigt!  Hehehehehe!

Ta med mig! Jag är snabb & trevlig!

Jag borde åka nånstans. Resa iväg till nåt awesome ställe och kolla på grejer och andas lite annan luft. Insåg precis detta efter att ha kollat på Sophias mysiga detta-är-en-schysst-marockansk-restaurang!bild på Instagram. (Se bild.)

Folk i min omgivning åker till ställen! Sen berättar dom om sina turer för mig. Nu senast; Indien, Island och Irland. Och nu när jag fick ner dom i text inser jag även att det är tre länder på I. Hmmm.. Är det ett tecken? What does it meeeeaan?? Oavsett. Jag hade behövt åka nånstans. Jag vill äta god mat, gärna kolla på norrsken som enligt vittnen ska vara magic, bada i mysigt vatten, klappa nåt gulligt djur, förundras över fräsig natur, kanske åka på en båt, kanske fiska en fisk och kanske få prata med trevliga människor.

Sorgligt ändå kan tyckas. Man kollar på en bild (Jag har förresten snott hennes bild utan att fråga om lov… fast nu frågade jag. Retroaktivt. Efter publicering.) från nån annans liv och blir påmind om bristen på ens egna? Hehe, misslyckat. Fast nää… Nu ska jag inte vara sån. Jag är inte bitter egentligen. Jag tycker faktiskt att jag har ett liv ändå. Jag behöver bara andas lite på ett annat ställe i några dagar, tror jag. Så. Vem tar med mig nånstans?? Jag är redo! Any time. Alltid klar! Jag har en snygg lila resväska som står i min garderob och bara väntar. För tillfället är den visserligen fylld med Weber grillbriketter, men det kan jag styra upp fort! Vi kan ta min bil till flyget. Det bjuder jag på.

Jag är dessutom ett ganska trevligt resesällskap. Oftast glad, gosig, aldrig sjuk, äter allt utan att bli kass, fascineras av allt, klarar av att prata med folk, är inte rädd för skumma situationer eller djur, kan betala för mig, sover bra var som helst, kräver inget fancy och har inga allergier. Perfekt! Eller hur? Ett problem kan dock vara att jag inte kan spontanvara borta allt för många dagar. Helst inte fler än max en vecka… Kan ni leva med det?

Alla Hjärtans Business

valentinHändelse. Kunden A kommer instormande i butiken/på mitt kontor:

- Emmaaa!
- Tjennaa A! ..Jahaadu, hur kan vi hjälpa till idag då? 
- Jag vill inte ha hjälp! Jag vill ha DIG!!
- Jaa, jag vet.. Men det kommer faktiskt aldrig hända för jag tycker du är skitjobbig.
- Men det är ju Alla Hjärtans Dag imorgon! Emma, jag kan göra dig lycklig!
- Det spelar tyvärr ingen roll. Du har inte en chans. Dessutom är du alldeles för gammal.

Det gäller att hålla det kort och konkret med kunderna annars fattar dom inte. ..Näää! ^^ ..Aaaaw! ^^ Fast sanning. Han vet att han inte har minsta chans faktiskt. Så det kom inte direkt som en käftsmäll för honom.

Men ja, det är Alla Hjärtans Dag imorgon, som varje år vid denna tiden. Jag ska fika med Johanna, hon blir min date. Trots att jag har ätit semlor typ varje dag sen nästan en månad tillbaka ska det fikas. Trevligt! Vi har bestämt att man faktiskt kan Alla Hjärtans Dagskompisfika, för det räknas faktiskt också! I mitt fall räknas det dock bara som okej förutsatt att jag går på minst två pass Döddsspinning Från Helvetet som kompensation nån gång i veckan efteråt. Men det är ju egentligen mer av en botgöring för den massiva kvantiteten inmundigade fastlagsbullar, inte för att det är Johanna och jag på Valentindagen. Så klart.

Och aldrig förr har man väl blivit så bombarderad av reklam för Alla Hjärtans Dagssmycken man ska ge, -blommor man ska skicka, -chokladkakor man ska kärleksbaka, -badskum man tillsammans ska frasa runt i, -spetstrosor man sexigt ska klä sin underkropp i, -viner man med ihopkrokade armar ska avnjuta, -massageoljor man ska gosa omkring med, -restauranger man ska mysa på, -doftljus man ska förföra med och -lakan man ska älska passionerat och som aldrig förr i?! Aldrig! Eller det är kanske egentligen såhär varje år? Förmodligen är det såhär varje år. Eller hur?

Okej. Det är såhär varje år. Jag vet. Vissa år märker man det bara tydligare. Men det är ju som mamma säger med: Alla Hjärtans Dag är business! Inte love! …True dat. Det handlar givetvis om pengar. Men ändå. Ni vet. Kärleks-gos-date-ta hand om någontemat ibland asså.

Annat! Patricia har vevat igång en egen blogg! Fedt. Den kan ni kolla på HÄR (Vaniljborgen) eller så finns en länk i listan här i sidan till höger. Den handlar om kakor. Mycket nöje.

Våldgästande enligt Wonderwoman

markus & raviolisarnaIgår hällde jag Ajax i akvariet. Sekunden efter att jag hade gett fiskarna kvällsmat. Dom var uppe och käkade flakes vid ytan.

Det var inte snällt, men å andra sidan var det faktiskt inte meningen heller. Men jag antar att jag inte kommer undan ändå. Dom lever fortfarande. Men det är ju inte ett kryphål det heller, eller hur? Oansvarigt.

I alla fall, när jag stod där och sprayade med min Ajax och torkade med min trasa funderade jag på det där med spontanbesök. Folk, varför hatar ni spontanbesök? Jag vet inte om jag har nån vän som faktiskt har uttalat positiva känslor kring konceptet Oplanerade & Icke Föraviserade Visiter. Eller, har jag? Många av er finner tanken på att själva impulsivt hälsa på någon ganska trevlig och ni känner er charmiga när ni gör det. Att sätta sig i bilen med en medhavd pizza/wienerlängd/MASI Campofiorin och bara dra iväg till valfritt offer. Trevligt. Att chansa på att hen/dom är hemma. Charmigt.
Men det omvända verkar vara så långt ifrån okej det går att komma? Att nån plötsligt dyker upp hos er? INTE trevligt eller charmigt!

Ni får panik på att inte kunna känna er lediga och avslappnade, ni blir stressade av att det är stökigt i ert hem, ni flippar ur av tanken på att ni kanske inte har kaffe/sju sorters kakor/middag så det räcker åt en mun till hemma. Toaletten är sunkig, sängen obäddad, det ligger trosor på golvet, kattlådan stinker, tvätten hänger på en ställning i vardagsrummet, blommorna slokar och dammråttorna härjar omkring fritt. Osv. Eller hur? Och plötsligt måste ni underhålla nån oinbjuden jävel.

Och nu tänker DU ”Omg, jag hatar när hon skriver om mig och hänger ut mig såhär!!” Men då kan jag glädja dig med att det inte är just DIG jag skriver om. Inte idag, hade det varit DU hade jag inte dragit mig en sekund från att faktiskt också namnge dig, det vet du. Detta är en observation i största allmänhet.

Eftersom jag själv är den perfekta människan, drömkvinnan, den perfekta frun, Den Heliga Maria, så gillar jag faktiskt att få spontanbesök. Däremot brukar jag vara för slö för att impulsklä på mig och dra iväg till nån annan. Därför tycker jag det är nice när ni kommer till mig istället. Jag skiter dessutom i vad ni underhåller er med med i mitt hus (som jag har fått höra liknar ett gammalt museum), om ni ser min BH som ligger på sängen som är obäddad. Eftersom jag heller inte dricker kaffe själv kan jag garantera er att jag faktiskt alltid har kaffe hemma, det tar aldrig slut, däremot kan jag inte lämna nåt färskhetsintyg. Jag har så gott som aldrig kakor, det vet ni, men jag kan alltid fixa en chunk ost eller en polkagris. Om ni vill ge er i kast med disken som sannolikt ligger i ett berg i vasken, om ni känner er manade att gå loss med dammsugaren är det också fine, men det kommer sannolikt inte behövas. Och jag kommer inte känna någon som helst plikt att underhålla er, ni får gärna lägga er i soffan hos mig och joina i mitt tv-tittande, hjälpa till att skiva svampen som ska i torken, ta spaden vid knuten och hugga i med jordvändandet. Det är bara att ta för sig! Perfekt.

Sa jag förresten att jag även, i sak av Denna Gästvänliga Wonderwoman, är awesome på att laga stora mängder väldigt god mat också? Och att jag är kung på massage? Och att jag äger väldigt många sällskapsspel som ni kan underhålla er med? Jasså, det visste ni redan alltså? Jaja, ni har varit med förr.

PS. På tal om massage. Om nån känner för att förbarma sig över min rygg och mina feta skinkor så kan jag meddela att dom delarna har träningvärk sen de många timmarna av hysteriskt hybridbuggande på bröllopsfesten i lördags. DS.

PPS. Kom på att det nog inte alls är dansen som är boven. Så klen är jag faktiskt inte. Det är sannolikt mitt och mammas urstädande av förråd och bärande av tunga kartonger igår istället. Och det var förresten inte jag som kom på det, det var hon. DDS.

Sov du lilla videung

God morgon kära vänner,

Idag är det fredag och jag har för korta byxor på mig. Korta byxor, låga strumpor och låga skor. Detta lämnar ett ocharmigt glip kring vristen som inte bara ser clownigt och amatörmässigt ut, det tar även in oönskad kyla en dag som denna.

När jag vaknade, alldeles för sent, för drygt två timmar sen var det -18 grader ute. Det är inte okej. Speciellt inte om man bor i ett megagammalt hus som jag, ett hus med fönster som med fördel nästan skulle kunna ersatts med ett dubbellager byggplast eftersom det åtminstone inte hade släppt igenom vinden. Kallt. Låset till ytterdörren hade fuckat ur. Frusit eller svällt eller skevat eller nåt, så jag kom nästan inte ut. Såg det framför mig, smset till chefen (pappa); ”Hej, jag kommer tyvärr inte till kontoret idag. På grund av kyla kan jag inte ta mig ur huset. Jag återkommer med mer info till våren. MVH Daughter”

Närfan hade våren tänkt komma för övrigt?? Tycker vi inte att det börjar bli hög tid?? Det är ju snart februari! ..Jaaajaaa, jag veeet.. Sov du lilla videung, än så är det vinter osv. Februari är och har alltid varit den kallaste och drygaste månaden på året, jag är väl medveten om detta, men jag brukar aktivt välja att leva i förnekelse vilket i förlängningen resulterar i bitterhet över att våren inte dyker upp på min mentalt utsatta tid. Besvikelsen liksom. Men ni vet ju hur det är, fakta – Besvikelse är en produkt av en fantiserad framtid. Alltid. Och våren brukar dessutom vara en metafor. Att man säger att man vill att värmen ska komma, knoppar brista, tulpaner spira, solen stråla, smältvatten porla, hästar galoppera, fåglar kvittra och katter kråma sig, då brukar det vara metaforer. Inte alltid! Men oftast.

Förra året vid denna tiden hade jag torgvantar på kontoret. Ni vet såna med avklippta fingrar. Vintermys.

PS. Inatt, runt klockan två, vaknade jag av att jag andades in en lång slinga av mitt egna hår. Hostade som en idiot i säkert en kvart. Trauma. DS.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress